Hatkärlek !
Jag har en hatkärlek för varje dag vi ses. Allt är underbart och jag vill alltid bara ha mer. Vissa kallar det min svagaste del, vad ska man egentligen svara på det? Röker blaze, Jag är kär i Mary J. Men kärlek är besvär för mig, det känns som att hon kväver mig. Men jag har ändå inte kraften för att säga nej. Fastnar i rutiner som är skadliga för mig. Dagliga möten med personer som har varor med till mig. Men jag har trappat ner endel, jag sköter mig ibland. Men när hatkärleken kommer fram så röker jag en blunt. Man kan aldrig hata något man älskat, därför är det väl så jävla svårt för mig att förändras.
Jag har en hatkärlek för varje dag vi ses, jag tar en fet när jag får spel eller vill vara i fred, när jag är på klubben jag har det med, när jag är glad och mår bra och när jag... shit, jag har problem. Och detta har redan sabbat ett förhållande, med spliffen i munnen så fick jag väl hävda att det va självförvållande. Men nu är det inte samma sak, en tuff brud i lyxförpackning. För dig vet jag att jag kan sluta, men skäms för jag lyckas aldrig. Min medicin, min inspiration, min musa nr 2, den första är du, jag är girig, jag vill ha båda två. Kompis är du sån som jag, som älskar någon, men även älskar att slå en morris på en sommardag. Jag växer väl upp någon gång. Men det är mycket som har hänt, livet är en bergochdalbana, snart fyller jag 25. Suck, jag är väl vad jag är , såklart sån är ju jag.
Jag sitter här och mörkret faller ner, kan inte stänga min ögon, dom har fastnat på TV:n. Ser min spegelbild i fönstret, alldeles likblek. Idag har det gått 2 dagar, imorgon har det gått 3. Abstinens sprider sig ut i varende ven. Går från bordet på krogen, det kryper i mina ben. Har jag valt rätt eller har jag valt fel. Sista dagen på andra veckan, imorgon har det gått 3. Hinkar varje dag, jag känner mig inte hel. Jag får magsår, nu måste jag dricka mer för att få känna någon känsla så det inte känns fel. Månaderna går, imorgon har jag druckit i 3. Men inget substitut ger samma Go som det ger. Alkoholen har aldrig ens snudat vid det. Ett tag trodde jag de, jag har försökt nu ett tag, men är ingen snubbe som är uppe nu och klubbar till tre.
Hur säger man till sin mamma att man brukar kicka och att man inte levt en dag på jorden utan ilska. Funkar min medicin när jag är på toppen, så funkar det när jag är nere, och det är så jag ser det. Man har färdats under ytan för allt länge, det kan göra så att man tänker och vill strypa all ens känsel. Ett drag med penseln illustrerar självbilden, ack så vacker. Min hand är äntligen lagt på pappret. Men skönhet ligger i betraktarens ögon, fast ingen verkar gillar en beblandande slöfock. Min värld är inte svart och vit, den är brun och grön. Är inte blind för jag brukar ingenting förutom rök.
