Fredag !
Friday bloody friday... igentligen är det bloody sunday, men det är bara om man är U2.. villket jag inte är.
Japps, det är sant. Nu blommar det i blodet för den härliga svenska alkoholism. Får juh inte dricka på veckorna, men på helgerna då får man man bli klapp. Så är det.
Själv har jag inte gjort speciellt mycket av denna dag. Jag har nyligen stigit upp. Så det bästa jag har åstakommit är nog att pissa. Mycket mer närmare än vettigt kommer jag nog inte just nu. Men det nalkas nog att följa med bror på stan för att inhandla diverse ljudkablar till brorsans nya hemmabiosystem.
Som sagt ovan är juh fredagen dagen att förtära alkohol. Att detta händer för min del ikväll är nog en mindre risk. Jag känner mig ännu inte allt för kry. Eller, jag känner mig frisk. Men ändå inte. Jag känner mig typ som man gör precis innna man blir sjuk. Seg i kroppen, lite ont i skallen, ont i halsen , inte fått erektion på jag vet inte hur många timmar... (oops, skrev jag de där ?)
I villket fall, de kanske bara blir att chilla hos bror och kolla på film på en jävla 90" duk. De helt sjukt. Vi kollade lite igår, fyfan va härligt det är alltså. Jag väntar bara tills han slår på p-rullen. Haha, värsta är att om man sitter och drar en hand-tralla till det där, sen helt plötsligt "Var det han eller jag som kom !?". Men igentligen låter det inte så lockande, typ om man ska dra över en polare "Häng med hem till mig, kolla på porr på 90". Brudarna har f*ttor stora som pizzor (ja, inbakade isf)" ja ni fattar...
Såå, som sagt kanske de blir lite film hos bror ikväll. Hur NI andra kom in på det där snusket, det vet jag inte riktigt. Jag känner mig hungrig tror jag. Men samtidigt vill jag ha en snus. Hmms, jobbigt dilemma va.
Aja, nog för mig. Jag måste äta, snusa, duscha och sen tänka.
Tack för mig...
Dagens IRC citat:
<Super_Hassel> Hmm satt o runka med stängda ögon. Sen när jag öppna dom så stog det en bricka med oboy och mackor framför datorn :s
Denna blogg var sponsrad av: Inbakade pizzor och dukar.
Måste bara...
Jag måste bara announca Collin aka Stupid Face...
Sjukling !
Nu va det ett bra tag sen jag bloggade. Men det är på ett sätt O.K. Jag har såndär lapp som säger att jag faktiskt inte har behövt blogga. Jag har nämligen vart döds-sjuk. Ja, enligt mig iaf.
I Måndags var det första skoldagen för mig. Jag började på Kävesta. Jag vaknar upp och känner mig lite småhängig. Men antog att det bara var för att jag sovit ganska lite natten mellan söndagen och måndagen. Jag skulle vara i skolan 09:30. Klockan va nu 06 när jag steg upp. Jag hade lite att göra. Som att slänga lite kläder i torktummlaren osv.
Timmarna går och det är dax att röra sig mot skolan. Eftersom jag har en så snäll mamma så kör hon mig dit. Jag känner mig fortfarande lite hängig, men den här "spännande" känslan väger lite mer. Så det gör att jag mår bättre. På skolan inleder rektorn med diverse tal, visar upp lärare och berättar lite om Kävestas historia. Sen delas vi alla upp i olika grupper för att sedan gå en rundvandring på skolan. Men är man så elite som jag är, så har man redan gjort det.
Efter rundvandringen var det dax för lite fika, sen skulle alla åter sammlas igen. Då nalkades det upprop och klassindelning. Sen var det dax för lunch, och efter lunchen skulle samtliga fotograferas klassvis. Man fick hålla upp en lapp med sitt namn på. Lite "flashbacks från häktet" stuk.
När vi hade låtsas att vi va interner från Kronobergs häktet, så stog det på programet att vi skulle sammlas klassvis i våra klassrum. Där vi åter igen hade ett litet upprop. Och min rädsla för dom vanliga "namnlekarna" ökade. Men till min lättnad så sa våran lärare att vi nog kommer lära känna varandra riktigt bra iaf, så namnleker var inget vi skulle göra. Men jag undrar nu, på villket sätt menar han att "vi kommer lära känna varandra riktigt bra" ? Hoppas man själv får välja vem man vill känna bäst. Annars kan de bli äckligt.
Vid den här tiden var jag ordentligt seg må jag lova. Hade svårt att hålla ögonen öppna utan att få en sprängande huvudvärk. Jag kallsvettades och mådde rent av piss. Dagen hade iaf nått sitt slut, och det var dax att åka hem. Så jag knata ner mot bussen, villket tog ca 30min innan den kom. Dom 30min kändes som en evighet. Men när bussen väl kom, så slängde jag mig in, tog första bästa plats och somnade. När jag vaknar uppe vid donkan där jag ska gå av, så känner jag hur piss jag mår. Yr, kallsvettas, ja ni vet "Feber" känslan.
Jag rullar mot kårsta, när jag väl kommer hem så tänker jag att jag ska slänga mig i sängen på en gång för att sova bort allt det här obehagliga. För jag måste juh till skolan på tisdagen också. Så vid 16:30 slänger jag mig i sängen. Vaknar ett par gånger, trycker alvedon och somnar om. Vaknar till runt 06 på tisdag morgon. Försöker gå upp för att komma iväg till skolan. Men känner att det kommer bara inte att funka. Så mot min villja blir jag tvungen att ringa och sjukanmäla mig. Nu var jag bara inte sjuk som fan, utan också sjuk med massa ångest.
Så nu dom 4 senaste dagarna har jag bara legat och bildat poolvis med svett i sängen. Varje gång jag vaknar, så känns det som att nån trott att det har brunnit i sängen, och försökt släckt det med hinkvis med vatten. Det värsta med feber är nog den sprängande huvudvärken och det med att frysa ena stunden, sen tycka att de skit varmt andra stunden. Alla ljud man hör blir 100ggr starkare, och det känns som att hjärnan ska hoppa ut ur skallen på en.
Men idag har jag faktiskt känt mig lite piggare. Bara att jag är vaken mer än 10min är för mig ett friskhetstecken. Vi får se vad natten har att erbjuda. Kanske vaknar jag imorgon och känner mig som en ny människa. Jag hoppas verkligen det, för jag vill verkligen inte missa nått mer i skolan.
Men även fast jag mådde piss första skoldagen, så tycker jag det var riktigt bra. Dom kommande 2 åren jag ska plugga där verkar väldigt lovande. Nu handlar det bara om att bita ihop och palla trycket.
Nu känner jag nog att det är dax för lite sömn.
Tack för mig...
Dagens IRC citat:
(ceflower) <3 dumma kunder
(ceflower) kom in en tjej på typ fjorton år
(ceflower) "Hej har ni någon bukakke-maskin?"
(ceflower) "eeeh? va?"
(ceflower) "har ni någon bukakke-maskin?"
(ceflower) "vet du vad bukakke är?"
(ceflower) "sån där grej som man får låtar på tvn så kan man sjunga med"
(ceflower) "karaokemaskin?"
(ceflower) "så kanske det heter, min bror sa att det hette bukakke"
Denna blogg var sponsrad av: Svettiga lakan och Alvedon.
Måndag !
Japp måndag måndag måndag...
Jag måste nog säga att denna måndag va bland dom segaste någonsin. Jag har varit så fruktansvärt trött idag. Jag vet inte hur många timmar av denna dag jag har sovit bort. Jag somnade nångång igår natt men sen vaknade klockan 03 imorse. Kunde inte somna om, så jag satte mig och haxxade en stund framför datorn. Jag va uppe ända tills 11 snåret. Sen började jag känna mig tröttare och tröttare. Så jag tänkte att jag skulle power-nappa lite. Joo visst.. kan säga att de vart en power napp, för de va drag i den. Så mycket drag att jag inte vaknade förens många timmar senare. Jag är fortfarande trött, men inte "sov-trött" om ni förstår vad jag menar. Jag borde sova nu, eftersom jag ska vara på kävesta imorrn klockan 11:00. Men kan bara inte sova. I värsta fall så får jag va uppe hela natten så jag kommer upp dit imorrn. Det visar sig, jag kanske blir skit trött om nån timma.
Annars så har det faktiskt inte hänt så mycket spännande idag. Därimot så har jag groteskt irriterande nervrykningar i mitt ögonbryn och mitt pekfinger. Ni vet när de typ bultar och rycker i ögonbrynet, så har jag hela tiden. Och nu i 2 dagar har jag haft nervryckningar i mitt pekfinger. Fingret rycker åt sidan. Villket är högst irriterande, speciellt när man sitter vid datorn och fingret hoppar av musen hela tiden. Ska fan tejpa fast fingret till musen. Och där avslöjade jag precis villken datanörd jag är.
Nehfan, nu ska jag hitta på något spännande. Over and out from Cyber-Boy. Haha, va gay de där lät.
Roligt Citat Från Ircen:
<pub-Wheezy> haha jag hittade 1 naken bild på mig med min förra brud precis:D
<SUne^chill4r> ohh på henne me?
<SUne^chill4r> skicka!
<pub-Wheezy> aa
<pub-Wheezy> haha
<SUne^chill4r> ELLER VÄNTA
<SUne^chill4r> DIN FÖRRA?!
<SUne^chill4r> MIN SYRRA?!?!?!
Tack för mig...
Denna blogg sponsrades av: C++ Och xml
Jag måste nog säga att denna måndag va bland dom segaste någonsin. Jag har varit så fruktansvärt trött idag. Jag vet inte hur många timmar av denna dag jag har sovit bort. Jag somnade nångång igår natt men sen vaknade klockan 03 imorse. Kunde inte somna om, så jag satte mig och haxxade en stund framför datorn. Jag va uppe ända tills 11 snåret. Sen började jag känna mig tröttare och tröttare. Så jag tänkte att jag skulle power-nappa lite. Joo visst.. kan säga att de vart en power napp, för de va drag i den. Så mycket drag att jag inte vaknade förens många timmar senare. Jag är fortfarande trött, men inte "sov-trött" om ni förstår vad jag menar. Jag borde sova nu, eftersom jag ska vara på kävesta imorrn klockan 11:00. Men kan bara inte sova. I värsta fall så får jag va uppe hela natten så jag kommer upp dit imorrn. Det visar sig, jag kanske blir skit trött om nån timma.
Annars så har det faktiskt inte hänt så mycket spännande idag. Därimot så har jag groteskt irriterande nervrykningar i mitt ögonbryn och mitt pekfinger. Ni vet när de typ bultar och rycker i ögonbrynet, så har jag hela tiden. Och nu i 2 dagar har jag haft nervryckningar i mitt pekfinger. Fingret rycker åt sidan. Villket är högst irriterande, speciellt när man sitter vid datorn och fingret hoppar av musen hela tiden. Ska fan tejpa fast fingret till musen. Och där avslöjade jag precis villken datanörd jag är.
Nehfan, nu ska jag hitta på något spännande. Over and out from Cyber-Boy. Haha, va gay de där lät.
Roligt Citat Från Ircen:
<pub-Wheezy> haha jag hittade 1 naken bild på mig med min förra brud precis:D
<SUne^chill4r> ohh på henne me?
<SUne^chill4r> skicka!
<pub-Wheezy> aa
<pub-Wheezy> haha
<SUne^chill4r> ELLER VÄNTA
<SUne^chill4r> DIN FÖRRA?!
<SUne^chill4r> MIN SYRRA?!?!?!
Tack för mig...
- Now Playing: Plies - Dat Bitch
Denna blogg sponsrades av: C++ Och xml
Helgen
Japps, då va den helgen förbi snabbare än vad man han blinka.
Inledde lite fint i fredags med att dra med mina gangbangerz till MM baren. Va helt okej drag där faktiskt. Där det också kom fram att Lollo har svamp i underlivet. Villket hon... eller, de va nog mer jag som pratade öppet om lollo´s svamp. Sen va de stägnings dax, och om jag inte minns helt fel så sa vi att vi skulle festa vidare inne på Pasta. Men så vart det inte. Det va nog för att de va alldelles för mycket spännande som pågick utanför, så vi gick aldrig in. Sen vart Lollo fylle hungrig fast hon va nykter. Så vi drog till Elvis där hon skulle svulla. Efter hon blivit fet stog vi en stund på järntorget där dvs lös folk skulle sälja knark till mig. Enligt Marcus hade han också ett vackert tandkött och snygga öron. Sen va det dax för hemgång. Snälla Lollo körde hem mig och Hanna. Men för mig slutade inte festandet där. Utan jag satt hemma och festade vidare för mig själv och snackade i telefon. I samband med detta så lekte jag med en elpistol. Klantig som jag är så lyckas jag köra skiten rakt i handen och krampade med tummen som höll ner knappen, villket ledde till en längre tid med mycket oskönt stötande i näven. Men lite skönt va det iaf. Jag satt uppe till 06 snåret och pratade med Fia-Lotta i tele. Jag vet inte hur, men vi kom fram till att jag skulle komma dit och umgås lite, som man brukar göra kl 06 på morgonen. Så jag tar första bussen till norr. Då hade hon lagat till gormé mat. Så de vart lyxmat och 2 glas vin. Sen sov vi som stockar. En härlig avslutning på fredagen.
När jag vaknar på lördagen runt 15 tiden hos fia-lotta så ringer mamma och behöver hjälp att köpa ett nätverks kort, så jag blir hämtad av henne så drog vi till Marieberg och tappade bort oss bland allt nybyggt.
Efter inköpet av nätverkskortet bar de iväg mot Ladugårdsängen där jag skulle träffa Marcus. Först gick vi in på rosen och tryckte varsin stor kebab rulle, sen bar de av mot parken för att knäppa lite bers. Men innan jag ens hunnit få i mig första bersen så kännde jag nån så grotesk skitnödighet. Så jag fick nästan springa tillbaka till rosen för att rensa min själ. Sen drog vi till parken igen, där vi senare besöktes av Sarah och Milla. Sen drog vi alla till Damp för att bersa vidare. Va rätt chill där, kul att träffa lite nytt folk och snacka massa skit med varandra. Där vart vi kvar till strax efter 06. Då va det dax att gå upp mot stan för att ta bussen. När vi kom upp på järntorget hade jag och marcus diverse lekar för oss. Efter ca 40min så kom bussen som jag skulle ta som rullade mot hovsta. När jag kom hem vart de frulle för hela slanten sen crasch ner i sängen direkt. Jag va ganska trött faktiskt efter helgens bravader.
Jag anser precis som bibeln, att söndag är vilodagen. Även fast jag hade ansett det eller inte så hade jag inte haft nått val. Inte idag iaf. Jag va så trött. Dessutom sov jag med öppet fönster villket ledde till att jag mådde piss när jag vakna. Kände mig tvärförkyld och hade ont i halsen. Så dagen har i stort bara bestått av att sitta framför burken och sova.
Imorse när jag va och åt frukost så såg jag en äldre dam som va och hämtade morgonens tidning. Eftersom det regnade rätt så mkt när hon va ute på sitt äventyr så såg man att hon försökte skynda sig lite för att inte bli allt för blöt. Självfallet så hoppade min fantasi igång, och jag såg framför mig hur kul de skulle se ut om hon sprang. Hur många gammlingar ser man springa lixom ?! Men då slog tanken mig... Undrar när hon sprang sist ? Och om hon kommer ihåg det ? Jag menar, om nån skulle fråga mig när jag tex spelade fotboll sist så skulle jag nog kunna tänka efter och komma på det. Eller om nån fråga när jag fiska sist, vadsomhelst lixom. Man brukar kunna komma ihåg sånt. Men när man blir gammal, undrar om man minns dagen när man sprang sist. Rätt så läskigt när man blir gammal, när man springer kommer man tänka "de här är kanske sista gången jag springer". Det kliar nått fruktansvärt i mitt frågetecken att fråga en äldre om han/hon minns när dom sprang senast. Man kanske får värsta svaret... "ja, de va en solig dag i juli. Året är 1867. Jag hade precis fått mina löständer. Jag va mycket bajsnödig och va tvungen att springa till toaletten..." Kanske är värsta minnet för dom, men dom får aldrig berätta för ingen frågar dem !?
Måndagen har redan börjat. Klockan är nästan 07 på morgonen. Jag ska nog slänga mig i sängen snart. Jag har hört att det ska fortsätta regna massor. Jag blir så trött och deprimerad av det här fitt knull vädret. Men vad ska man göra ? Jag får försöka hitta på nått spännande.
Roligt citat från Ircen:
-Blev kontaktad av min sambo idag som sa att hon hade rekommenderat mig som far till det barn som två av hennes lesbiska kompisar vill ha.
-Och nu vet jag inte om jag får vuxenpoäng för att jag faktiskt har debatterat med mig själv vad det hela skulle innebära, för mig, för dem, och för mig och min sambo.
-Eller om de nollställs med att de första 20 minuterna tänkte jag bara "Nice. Doppa."
Tack för mig...
Denna blog var sponsrad av: Löständer och viagra
Inledde lite fint i fredags med att dra med mina gangbangerz till MM baren. Va helt okej drag där faktiskt. Där det också kom fram att Lollo har svamp i underlivet. Villket hon... eller, de va nog mer jag som pratade öppet om lollo´s svamp. Sen va de stägnings dax, och om jag inte minns helt fel så sa vi att vi skulle festa vidare inne på Pasta. Men så vart det inte. Det va nog för att de va alldelles för mycket spännande som pågick utanför, så vi gick aldrig in. Sen vart Lollo fylle hungrig fast hon va nykter. Så vi drog till Elvis där hon skulle svulla. Efter hon blivit fet stog vi en stund på järntorget där dvs lös folk skulle sälja knark till mig. Enligt Marcus hade han också ett vackert tandkött och snygga öron. Sen va det dax för hemgång. Snälla Lollo körde hem mig och Hanna. Men för mig slutade inte festandet där. Utan jag satt hemma och festade vidare för mig själv och snackade i telefon. I samband med detta så lekte jag med en elpistol. Klantig som jag är så lyckas jag köra skiten rakt i handen och krampade med tummen som höll ner knappen, villket ledde till en längre tid med mycket oskönt stötande i näven. Men lite skönt va det iaf. Jag satt uppe till 06 snåret och pratade med Fia-Lotta i tele. Jag vet inte hur, men vi kom fram till att jag skulle komma dit och umgås lite, som man brukar göra kl 06 på morgonen. Så jag tar första bussen till norr. Då hade hon lagat till gormé mat. Så de vart lyxmat och 2 glas vin. Sen sov vi som stockar. En härlig avslutning på fredagen.
När jag vaknar på lördagen runt 15 tiden hos fia-lotta så ringer mamma och behöver hjälp att köpa ett nätverks kort, så jag blir hämtad av henne så drog vi till Marieberg och tappade bort oss bland allt nybyggt.
Efter inköpet av nätverkskortet bar de iväg mot Ladugårdsängen där jag skulle träffa Marcus. Först gick vi in på rosen och tryckte varsin stor kebab rulle, sen bar de av mot parken för att knäppa lite bers. Men innan jag ens hunnit få i mig första bersen så kännde jag nån så grotesk skitnödighet. Så jag fick nästan springa tillbaka till rosen för att rensa min själ. Sen drog vi till parken igen, där vi senare besöktes av Sarah och Milla. Sen drog vi alla till Damp för att bersa vidare. Va rätt chill där, kul att träffa lite nytt folk och snacka massa skit med varandra. Där vart vi kvar till strax efter 06. Då va det dax att gå upp mot stan för att ta bussen. När vi kom upp på järntorget hade jag och marcus diverse lekar för oss. Efter ca 40min så kom bussen som jag skulle ta som rullade mot hovsta. När jag kom hem vart de frulle för hela slanten sen crasch ner i sängen direkt. Jag va ganska trött faktiskt efter helgens bravader.
Jag anser precis som bibeln, att söndag är vilodagen. Även fast jag hade ansett det eller inte så hade jag inte haft nått val. Inte idag iaf. Jag va så trött. Dessutom sov jag med öppet fönster villket ledde till att jag mådde piss när jag vakna. Kände mig tvärförkyld och hade ont i halsen. Så dagen har i stort bara bestått av att sitta framför burken och sova.
Imorse när jag va och åt frukost så såg jag en äldre dam som va och hämtade morgonens tidning. Eftersom det regnade rätt så mkt när hon va ute på sitt äventyr så såg man att hon försökte skynda sig lite för att inte bli allt för blöt. Självfallet så hoppade min fantasi igång, och jag såg framför mig hur kul de skulle se ut om hon sprang. Hur många gammlingar ser man springa lixom ?! Men då slog tanken mig... Undrar när hon sprang sist ? Och om hon kommer ihåg det ? Jag menar, om nån skulle fråga mig när jag tex spelade fotboll sist så skulle jag nog kunna tänka efter och komma på det. Eller om nån fråga när jag fiska sist, vadsomhelst lixom. Man brukar kunna komma ihåg sånt. Men när man blir gammal, undrar om man minns dagen när man sprang sist. Rätt så läskigt när man blir gammal, när man springer kommer man tänka "de här är kanske sista gången jag springer". Det kliar nått fruktansvärt i mitt frågetecken att fråga en äldre om han/hon minns när dom sprang senast. Man kanske får värsta svaret... "ja, de va en solig dag i juli. Året är 1867. Jag hade precis fått mina löständer. Jag va mycket bajsnödig och va tvungen att springa till toaletten..." Kanske är värsta minnet för dom, men dom får aldrig berätta för ingen frågar dem !?
Måndagen har redan börjat. Klockan är nästan 07 på morgonen. Jag ska nog slänga mig i sängen snart. Jag har hört att det ska fortsätta regna massor. Jag blir så trött och deprimerad av det här fitt knull vädret. Men vad ska man göra ? Jag får försöka hitta på nått spännande.
Roligt citat från Ircen:
-Blev kontaktad av min sambo idag som sa att hon hade rekommenderat mig som far till det barn som två av hennes lesbiska kompisar vill ha.
-Och nu vet jag inte om jag får vuxenpoäng för att jag faktiskt har debatterat med mig själv vad det hela skulle innebära, för mig, för dem, och för mig och min sambo.
-Eller om de nollställs med att de första 20 minuterna tänkte jag bara "Nice. Doppa."
Tack för mig...
- Now Playing: Twiztid - How I Live (Ft. Proof)
Denna blog var sponsrad av: Löständer och viagra
Nattuggla !
Klockan har passerat 06 ticket, hon är snart 06:30 tom. Jag och Marcus har vart uppe hela natten. Vi har inte gjort speciellt mycket. Suttit framför burken, kollat tv, vart och käkat och annat löst skit. Tiden bara flyger iväg.
Milla, Lollo och Hanna va här tidigare idag. Lollo och Hanna hade med sig Zebb-O och Fitt-Britt. Och eftersom Zebb ska va så jävla cool, så pissade han i min hall. Inte nog med det, utan han drog en skvätt på min balkong också. Det är tacken man får för att släppa in Zebb-O. Men de lungt, jag är inte bitter. Jag hade ändå tänkt kissa på hans revir hos honom. Men nu när han faktiskt tog detta krig ett snäpp värre och faktiskt gjorde akt av sin plan, så tänker jag slutliggöra min avhandling. På ett väldigt bizzart och äckligt sätt för Mr. Zebb. Jag har nu planerat detta i detalj med UV-kartor och vapenlista. Så han bör vara beredd och redo att dra vapen. Jag säger bara: Ta fram runkpappret, FÖR HÄR KOMMER JAG ZEBB !!!
Om nån annan känner för att komma och rasta sina hundar hos mig, så vänligen ta en kölapp utanför dörren och vänligen vänta på er tur.
Nå, jag tror jag börjar känna mig hungrig. Och eftersom jag inte har nått att käka, så tror jag att jag ska gå lägga mig för att slippa denna jobbiga hungerkänsla. Kanske vaknar upp bajsnödig istället.
Jag hade nog tänkt att åka ut till kårsta för att hämta min kamera. Jag har juh lite bilder från USA resan jag måste lägga över och dela med mig av. Men jag får inte tag på min mamma så hon kan komma och hämta mig. Jag sitter typ fast i Brickebacken. Men de lungt, trivs i ghettot där jag stroll´ar in da hood med mina ghetto homies. Vi brukar tända eld i tunnor och alla står som en rund ring runt tunnan och värmer våra händer som är klädda med sönderklippta handskar. Vi har också en stor gammal stereo som står och pumpar gammla hits med Dr. Dre från den tiden han va med i NWA och kickade det med Ice Cube. Ibland robbar vi nån stackars ghetto kärring och köper crack för pengarna. Sen när vi är trötta och det är läggdax så går vi och lägger oss i våra pappkartonger. Jag har fixat en ny dock som alla vi komma in i. Jag hooka upp med lite kontakter, och fick en kartong som varit till en 52" plasma TV. Stor som fan är den. De funkar att vara 2 i den, bara inte Fat-Mack som han kallas kommer.
Jag borde nog göra en film av mina livliga fantasier. Men istället så slänger jag bara ut dom i bloggvärlden och låter mina hollywood chanser fara ut bland alla ettor och nollor i denna digitala matrix värld, som också är fylld av nyfikna blogg törstiga läsare som sitter bakom sin skärm och håller koll på folks liv så att dom har nått att döma personer efter, nått att kunna slå dessa öppensinnade bloggare på fingrarna och lära dom mellan rätt och fel. Är det därför DU läser min blogg ? För att kunna spekulera om vad som pågår i mitt liv just idag ? För att kunna bedömma om jag gjort rätt ? För att kunna sedan klandra mig för något jag inte borde ha gjort ? Eller är du bara nyfiken och tycker det helt enkelt är intressant ?
Man får dock inte glömma bort att det är två sidor av det hela. Varför bloggar jag ? Jag kan juh med helt ärligt säga att jag inte anser att mitt liv är såpass intressant att jag känner mig tvingad till att blogga för att visa folk hur kul och spännande liv jag har, får så är det juh faktiskt inte. Men varför då ? Är det en form av egen terapi man utför när man bloggar ? Folk kanske bloggar för att dom har dåligt minne, och använder bloggen som nån typ av "kom-ihåg" lapp. För att man enkelt ska kunna gå tillbaka och läsa hur man spenderade sin förra tisdag. Vad vet jag. Personligen finner jag nån typ av roanda känsla av att skriva. Det behöver inte just vara att skriva blogg. Men jag vet att om jag skulle greppa penna och papper och börja kluddra ner massa saker, så skulle jag nog själv inte se vad det faktiskt stog på pappret. Så möjligheten att kunna skriva av mig med ett tangentbord är ett mer passande alternativ för mig. Dessutom så får ni alla nått att lugna erat behov att leva i någon annans skor för ett par korta minuter, för att sedan tänka er i olika situationer och bilda egna uppfattningar och bilder. Så svälj mina ord, smaka på mina tankar och om dom är för äckliga så spotta dom tillbaka på mig.
Nåväl, nog om filosofi prat. Nu ska jag kolla om Marcus lever, och gör han detta så ska jag hitta på något så han önskar att han va död. Och är situationen viceversa så ska jag hitta på något så att han vaknar till liv.
Tack för mig...
Denna blogg sponsrades av: Nikotin och hudsalva
Ah Shit !
Jag måste vart trött. Jag vaknade idag runt 17 snåret. Enda jag har gjort idag är att duscha och nu suttit mig här. Hoppas denna dag bjuder på nått roligt. Bror snackade nått om att dra till Satin. Men jag vet inte riktigt. De visar sig. Nu ska jag iaf gå smörja mig själv.
Tack för mig...
Tack för mig...
Back to Sverige
Nu va man åter hemma i sverige då.
Efter ca ett dygns resande så var man i örebro igen. Hela resan började från Florence i Alabama. Då vi skulle ta oss till Nashville flygplatsen som låg ca 2 timmar bort. Klockan va närmare 04 när vi skulle börja rulla mot flygplatsen. Klockan 08 skulle planet lyfta, så skulle man checka in 2 timmar innan. Så vi kommer till Nashville och checkar in vårt baggage o allt skit, sen var det dax för takeoff. Vi skulle flyga till Chigago för att sen glyga vidare till stockholm. Så efter ca 2 timmars flygtid från Nashville va vi nu i chigago. Där skulle vi vänta 6 timmar innan vårat flyg till stockholm gick. Villket va ganska tråkigt. Vi gick mest omkring och tittade på folk. Eller vi tittade mest på brudar. Och min slutsats va att chigago flygplatsen har ganska dåligt med 10 poängare när det kommer till brudar. Men jag hitta iaf en 10a som tom åkte med samma plan. Och hon reste ensam också. Så jag hade planer på att gå sätta mig brevid henne, men nån annan hade visst de stolsnummret på sin billjett. Så jag blundade en stund istället. Självklart missade jag maten, de händer alltid mig. Men jag fick iaf en brödbit sen. Efter 8 långa och trånga timmar så var det dax för landning på arlanda. Villket bestog av blandade känslor. Jag saknade självfallet mina gangbangerz. Men andra delen av mig saknade värmen och lite annat som jag hade betuttat mig vid i staterna.
Klockan va runt 07:45 när vi landade i stockholm. Va lite små soligt när vi landade. Men allt eftersom vi närmade oss Örebro så vart det molnigare och molnigare med en lukt av regn. Och självfallet började det regna sen. Men jag va på bästa humör, jag skulle juh få träffa min gangbangerz ! Så jag drar mig mot BB med bussen, och enligt planerna så träffade jag Fia-Lotta, hon skulle med hem. Inte långt efter vi hade kommit hem så kommer Marcus med min besällde platta öl. Ikväll skulle det bersar för att fira detta härliga kalla land. Det började ramla in lite folk senare mot kvällen och ölen ramlade ner i bra fart dom också. Men innan Lollo, Milla, och Sara kom så gick jag, Marcus och Fia-Lotta in i sovrummet för att "brottas" lite. Och hela gänget kom en stund senare, då vi alla fick panik då det ringde på dörren. Så jag och marcus hoppar ur sängen, sliter på oss kläderna halvt för att springa ut och öppna dörren, men jag snubblade på mina shorts eftersom dom fortfarande satt nere vid fötterna. Snubblade alltså ut genom sovrums dörren, med marcus hak i häl, och han lyckades också snubbla, så vi båda flyger ut genom sovrummet. Och till våran förvåning står redan alla i hallen. Jag må nog säga att dom till en början såg ganska förvånade ut. Men sen log dom så fint, jag vet inte om det va för att Fia-Lotta också kom ut ur rummet, eller bara om chocken släppte. Deras ansiksuttryck: PRICELESS
Sen va det bara att fortsätta bersa och snacka skit med alla. Efter ett par timmar ansåg jag , Marcus och Fia-Lotta att det va dax för en omgång till. Så vi försvan lite fint in till sovrummet igen. Efter de fanns det inte mycket kraft kvar i mig. Jag hade rest en hel dag, kommit hem, bersat och nu brottats. Jag va helt färdig. Så jag somnade in vid midnatt. Och sov ända tills 16 snåret idag. Och jag har fortfarande vart trött hela dagen. Kanske är lite piggare imorrn då jag inte rest och kört slut på mig själv med akrobatiska övningar. Men kul var det iaf. Och riktigt kul att träffa alla igen. Har saknat alla som stryk.
Dagen idag bestog av att hänga hos Marcus en stund och käka, sen fixa hans mammas cyckel. Sen drog vi vidare till Danny och Tess för lite löst basket-häng. Sen gick vi och kastade lite Amerikans fotboll, men Danny kastade den i bajs, så där tog den leken slut. Sen vart det hemgång. Och nu sitter jag här i min ensamhet och runkar samtidigt som jag bloggar. Ganska skillat må jag säga, och för er som undrar, så skriver jag nu med vänster. Så då får nu lista ut vad den högra handen gör. På tal om den högra handen, jag vet inte riktigt hur det ska gå till när jag ska runka. För om jag tittar ner, så kommer jag bli väldigt snabbt påmind om min bror, och det är vell det sista man vill tänka på när man runkar. Men de är iofs bättre än om jag hade sett min vänstra hand, de hade nog vart dubbelt så illa. Ni som vet förstår mitt hela dilema.
Nu känner jag att jag är lite bajsnödig. Så jag ska nog slänga mig till toan och lukta äckligt en stund.
Tack för mig...
Denna blogg var sponsrad av: Läder och Hundbajs
Efter ca ett dygns resande så var man i örebro igen. Hela resan började från Florence i Alabama. Då vi skulle ta oss till Nashville flygplatsen som låg ca 2 timmar bort. Klockan va närmare 04 när vi skulle börja rulla mot flygplatsen. Klockan 08 skulle planet lyfta, så skulle man checka in 2 timmar innan. Så vi kommer till Nashville och checkar in vårt baggage o allt skit, sen var det dax för takeoff. Vi skulle flyga till Chigago för att sen glyga vidare till stockholm. Så efter ca 2 timmars flygtid från Nashville va vi nu i chigago. Där skulle vi vänta 6 timmar innan vårat flyg till stockholm gick. Villket va ganska tråkigt. Vi gick mest omkring och tittade på folk. Eller vi tittade mest på brudar. Och min slutsats va att chigago flygplatsen har ganska dåligt med 10 poängare när det kommer till brudar. Men jag hitta iaf en 10a som tom åkte med samma plan. Och hon reste ensam också. Så jag hade planer på att gå sätta mig brevid henne, men nån annan hade visst de stolsnummret på sin billjett. Så jag blundade en stund istället. Självklart missade jag maten, de händer alltid mig. Men jag fick iaf en brödbit sen. Efter 8 långa och trånga timmar så var det dax för landning på arlanda. Villket bestog av blandade känslor. Jag saknade självfallet mina gangbangerz. Men andra delen av mig saknade värmen och lite annat som jag hade betuttat mig vid i staterna.
Klockan va runt 07:45 när vi landade i stockholm. Va lite små soligt när vi landade. Men allt eftersom vi närmade oss Örebro så vart det molnigare och molnigare med en lukt av regn. Och självfallet började det regna sen. Men jag va på bästa humör, jag skulle juh få träffa min gangbangerz ! Så jag drar mig mot BB med bussen, och enligt planerna så träffade jag Fia-Lotta, hon skulle med hem. Inte långt efter vi hade kommit hem så kommer Marcus med min besällde platta öl. Ikväll skulle det bersar för att fira detta härliga kalla land. Det började ramla in lite folk senare mot kvällen och ölen ramlade ner i bra fart dom också. Men innan Lollo, Milla, och Sara kom så gick jag, Marcus och Fia-Lotta in i sovrummet för att "brottas" lite. Och hela gänget kom en stund senare, då vi alla fick panik då det ringde på dörren. Så jag och marcus hoppar ur sängen, sliter på oss kläderna halvt för att springa ut och öppna dörren, men jag snubblade på mina shorts eftersom dom fortfarande satt nere vid fötterna. Snubblade alltså ut genom sovrums dörren, med marcus hak i häl, och han lyckades också snubbla, så vi båda flyger ut genom sovrummet. Och till våran förvåning står redan alla i hallen. Jag må nog säga att dom till en början såg ganska förvånade ut. Men sen log dom så fint, jag vet inte om det va för att Fia-Lotta också kom ut ur rummet, eller bara om chocken släppte. Deras ansiksuttryck: PRICELESS
Sen va det bara att fortsätta bersa och snacka skit med alla. Efter ett par timmar ansåg jag , Marcus och Fia-Lotta att det va dax för en omgång till. Så vi försvan lite fint in till sovrummet igen. Efter de fanns det inte mycket kraft kvar i mig. Jag hade rest en hel dag, kommit hem, bersat och nu brottats. Jag va helt färdig. Så jag somnade in vid midnatt. Och sov ända tills 16 snåret idag. Och jag har fortfarande vart trött hela dagen. Kanske är lite piggare imorrn då jag inte rest och kört slut på mig själv med akrobatiska övningar. Men kul var det iaf. Och riktigt kul att träffa alla igen. Har saknat alla som stryk.
Dagen idag bestog av att hänga hos Marcus en stund och käka, sen fixa hans mammas cyckel. Sen drog vi vidare till Danny och Tess för lite löst basket-häng. Sen gick vi och kastade lite Amerikans fotboll, men Danny kastade den i bajs, så där tog den leken slut. Sen vart det hemgång. Och nu sitter jag här i min ensamhet och runkar samtidigt som jag bloggar. Ganska skillat må jag säga, och för er som undrar, så skriver jag nu med vänster. Så då får nu lista ut vad den högra handen gör. På tal om den högra handen, jag vet inte riktigt hur det ska gå till när jag ska runka. För om jag tittar ner, så kommer jag bli väldigt snabbt påmind om min bror, och det är vell det sista man vill tänka på när man runkar. Men de är iofs bättre än om jag hade sett min vänstra hand, de hade nog vart dubbelt så illa. Ni som vet förstår mitt hela dilema.
Nu känner jag att jag är lite bajsnödig. Så jag ska nog slänga mig till toan och lukta äckligt en stund.
Tack för mig...
Denna blogg var sponsrad av: Läder och Hundbajs
Fullt Upp!
Hello...
Som ni har märkt har jag inte bloggat på en stund. Anledningen till detta är att vi har haft fullt upp med bygget. Vi har jobbat från att solen gått upp till att den gått ner och det är så mörkt att vi inte ser nått. Vi har haft ett väldigt pressat tidsschema att göra allt som planerat. Och tyvärr har det blivit endel missöden nu sista tiden.
Jag vill nog påstå att vi har haft motgånger sen första dagen vi började bygga på huset. Men trots alla dom problemen så kämpade vi på och ständigt hittade nya lösningar. Det hela började med att vi inte hade ström draget fram till platsen, villket skulle varit fixat innan vi kom dit. Sen hade vi köpt en traktor som skulle stå på plats när vi kom, villket den gjorde. Men problemet va att den inte startade. På nått höger hade startmotorn pajat. Så de tog nästan en hel vecka innan vi hade den igång. Och med strömmen som vi hade förlitat oss på så hårt, med tex att köpt in maskiner för bra många tusenlappar men inte kunnat använda. Fram till denna dag har vi inte ström dit. Men som jag sa, vi jobbade runt alla problem, det ena efter det andra. Inget har verkligen inte gått som planerat, men vi har hållt humöret uppe och kämpat och tillslut klarat det.
Men igår, då dog all drivkraft att ens fortsätta att bygga på huset. All motivation bara dog. Grejen är såhär, vi har i en veckas tid kämpat med att spika ihop 24st takstolar. Sen nästan en hel vecka att lyfta upp dom på taket med kranlyften. Så när vi fick upp alla va det en otrolig känsla att se att allt va på plats. Nästan varenda takstol va ett rent helvete att få upp och på plats. Och som jag nämde, känslan när man fick upp den sista och såg att den biten va klar va så grymt skön. Så då va man taggad och glad. Men sen hände de som absolut inte fick hända. Den mest värsta tänkbara scenariot. Alla takstolar föll. Den ena längst bort på sidan föll på den som stog brevid, och den föll på den som stog brevid den, osv osv. Takstolarna ligger alltså 60cm ifrån varandra, så när en faller, så blir det en "domino effekt". Hela vårat arbete med taket va nu helt blåst. Innan allt de här hände va vi redan otroligt stressade för att hinna få allt gå ihop. Att få dit taket va ett måste, annars blir allt förstört av regn. Då blir allt vi byggt bara till slöseri. Så taket var ett måste, men nu hade vårat "måste" bara rasa. En otroligt förkrossande känsla. Man såg hur bara allt man lagt ner så mycket tid och energi på bara föll isär. 12 timmars slit dag in och dag ut i 45 graders stekande sol i 5 veckor, bara åt helvete. Försök se det ur en positiv vinkel så mycket nog att fortsätta bygga. Och i detta skede har vi 2 dagar på oss innan vi måste åka tillbaka till sverige. Det finns inget som helst chans i världen att vi hinner få upp takstolarna igen. Plus att vi hade 100 andra saker som skulle göras så inte huset blir förstört.
Så nu satt vi alla där, under vårat rasade tak. En rysande tystnad föll över oss alla. Det som inte fick hända, hade precis hänt. Helt overkligt. Jag va fan snudd på börja böla som en liten snorunge. Allt va bara poof väck kört. Jag kan gott säga att denna dag va en utav dom värsta dagarna i mitt liv. Låter nog jävligt larvigt, men man förstår nog inte om man lagt ner all denna möda, alla blod och svett på nått, sen ser man bara hur allt kukar sig.
Men efter ett tag av tungt lidande, så kände jag att det måste hände nått. Ingenting blir bättre på nått sätt av att bara sitta där och titta på det. Så jag skrek på alla och sa att vi måste göra nått. Och vi måste göra det NU, vi har 1 och en halv dag att göra det på. Vad vi än ska göra, så måste vi agera nu. Men vi får juh inte bara göra nått utan att tänka igenom det. För gör vi minsta snesteg nu, så är vi totalt körda. Så först diskuterade och räknade på lite olika lösningar. Tiden är vår värsta tänkbara fiende just nu. Vi kom fram till att försöka få uppa alla takstolar absolut inte skulle gå. Om vi nu skulle hinna få upp alla igen, så hade vi fortfarande massor kvar att göra för att få på taket. Så en lösning som den va inte på tanke. Efter lite velande fram och tillbaka så kom vi på att vi skulle bygga ett priliminärt tak på takstolarna. För det viktigaste just nu, va att bygga nått typ av tak för att skydda allt vi byggt under dessa 5 veckor. Annars skulle det va totalförstört av regn.
Vi kände att det va den bästa lösningen vi kunde komma på, så vi satte våra tankar i verk. Mätte och räknade lite sen va det dax att bygga. Men allt eftersom tiden gick så började vi inse att även detta skulle va ett förstort jobb för att hinna. Det fanns ingen som helst chans att vi skulle hinna göra den lösningen, plus att få på allt runt om huset osv. Nu va man ännu mer nere.
Eftersom vi åker nu på lördag så hade vi bara en sista utväg, villket faktiskt känns lite tråkig. Vi får hyra in ett företag som gör klart taket och grejerna runt huset för att det inte ska förstöras av regn eller blåst. Vi va så nära att kunna klara det, trots alla motgångar löste vi det. Men nu va det bara ett problem för stort, det största problemet va juh tiden.
Men nu har vi haft ett företag som vart ute och kikat på huset, så vi inväntar bara ett prisförslag. Villket kommer hamna på många lappar. Men nu är det bara som det är, det finns inget vi kan göra åt saken. Tråkigt att det skulle sluta såhär bara. Men nästa sommar tar vi nya tag och tacklar problemen ännu hårdare och ännu bättre. Nu ska jag ta och vila min vilsna själ en stund. Och dessutom njuta av dom sista timmarna jag är i USA. För på lördag runt 08 på morgonen våran tid går vårat flyg. Så man är hemma i sverige på söndag.
Sköt om er alla !
Tack för mig...
Som ni har märkt har jag inte bloggat på en stund. Anledningen till detta är att vi har haft fullt upp med bygget. Vi har jobbat från att solen gått upp till att den gått ner och det är så mörkt att vi inte ser nått. Vi har haft ett väldigt pressat tidsschema att göra allt som planerat. Och tyvärr har det blivit endel missöden nu sista tiden.
Jag vill nog påstå att vi har haft motgånger sen första dagen vi började bygga på huset. Men trots alla dom problemen så kämpade vi på och ständigt hittade nya lösningar. Det hela började med att vi inte hade ström draget fram till platsen, villket skulle varit fixat innan vi kom dit. Sen hade vi köpt en traktor som skulle stå på plats när vi kom, villket den gjorde. Men problemet va att den inte startade. På nått höger hade startmotorn pajat. Så de tog nästan en hel vecka innan vi hade den igång. Och med strömmen som vi hade förlitat oss på så hårt, med tex att köpt in maskiner för bra många tusenlappar men inte kunnat använda. Fram till denna dag har vi inte ström dit. Men som jag sa, vi jobbade runt alla problem, det ena efter det andra. Inget har verkligen inte gått som planerat, men vi har hållt humöret uppe och kämpat och tillslut klarat det.
Men igår, då dog all drivkraft att ens fortsätta att bygga på huset. All motivation bara dog. Grejen är såhär, vi har i en veckas tid kämpat med att spika ihop 24st takstolar. Sen nästan en hel vecka att lyfta upp dom på taket med kranlyften. Så när vi fick upp alla va det en otrolig känsla att se att allt va på plats. Nästan varenda takstol va ett rent helvete att få upp och på plats. Och som jag nämde, känslan när man fick upp den sista och såg att den biten va klar va så grymt skön. Så då va man taggad och glad. Men sen hände de som absolut inte fick hända. Den mest värsta tänkbara scenariot. Alla takstolar föll. Den ena längst bort på sidan föll på den som stog brevid, och den föll på den som stog brevid den, osv osv. Takstolarna ligger alltså 60cm ifrån varandra, så när en faller, så blir det en "domino effekt". Hela vårat arbete med taket va nu helt blåst. Innan allt de här hände va vi redan otroligt stressade för att hinna få allt gå ihop. Att få dit taket va ett måste, annars blir allt förstört av regn. Då blir allt vi byggt bara till slöseri. Så taket var ett måste, men nu hade vårat "måste" bara rasa. En otroligt förkrossande känsla. Man såg hur bara allt man lagt ner så mycket tid och energi på bara föll isär. 12 timmars slit dag in och dag ut i 45 graders stekande sol i 5 veckor, bara åt helvete. Försök se det ur en positiv vinkel så mycket nog att fortsätta bygga. Och i detta skede har vi 2 dagar på oss innan vi måste åka tillbaka till sverige. Det finns inget som helst chans i världen att vi hinner få upp takstolarna igen. Plus att vi hade 100 andra saker som skulle göras så inte huset blir förstört.
Så nu satt vi alla där, under vårat rasade tak. En rysande tystnad föll över oss alla. Det som inte fick hända, hade precis hänt. Helt overkligt. Jag va fan snudd på börja böla som en liten snorunge. Allt va bara poof väck kört. Jag kan gott säga att denna dag va en utav dom värsta dagarna i mitt liv. Låter nog jävligt larvigt, men man förstår nog inte om man lagt ner all denna möda, alla blod och svett på nått, sen ser man bara hur allt kukar sig.
Men efter ett tag av tungt lidande, så kände jag att det måste hände nått. Ingenting blir bättre på nått sätt av att bara sitta där och titta på det. Så jag skrek på alla och sa att vi måste göra nått. Och vi måste göra det NU, vi har 1 och en halv dag att göra det på. Vad vi än ska göra, så måste vi agera nu. Men vi får juh inte bara göra nått utan att tänka igenom det. För gör vi minsta snesteg nu, så är vi totalt körda. Så först diskuterade och räknade på lite olika lösningar. Tiden är vår värsta tänkbara fiende just nu. Vi kom fram till att försöka få uppa alla takstolar absolut inte skulle gå. Om vi nu skulle hinna få upp alla igen, så hade vi fortfarande massor kvar att göra för att få på taket. Så en lösning som den va inte på tanke. Efter lite velande fram och tillbaka så kom vi på att vi skulle bygga ett priliminärt tak på takstolarna. För det viktigaste just nu, va att bygga nått typ av tak för att skydda allt vi byggt under dessa 5 veckor. Annars skulle det va totalförstört av regn.
Vi kände att det va den bästa lösningen vi kunde komma på, så vi satte våra tankar i verk. Mätte och räknade lite sen va det dax att bygga. Men allt eftersom tiden gick så började vi inse att även detta skulle va ett förstort jobb för att hinna. Det fanns ingen som helst chans att vi skulle hinna göra den lösningen, plus att få på allt runt om huset osv. Nu va man ännu mer nere.
Eftersom vi åker nu på lördag så hade vi bara en sista utväg, villket faktiskt känns lite tråkig. Vi får hyra in ett företag som gör klart taket och grejerna runt huset för att det inte ska förstöras av regn eller blåst. Vi va så nära att kunna klara det, trots alla motgångar löste vi det. Men nu va det bara ett problem för stort, det största problemet va juh tiden.
Men nu har vi haft ett företag som vart ute och kikat på huset, så vi inväntar bara ett prisförslag. Villket kommer hamna på många lappar. Men nu är det bara som det är, det finns inget vi kan göra åt saken. Tråkigt att det skulle sluta såhär bara. Men nästa sommar tar vi nya tag och tacklar problemen ännu hårdare och ännu bättre. Nu ska jag ta och vila min vilsna själ en stund. Och dessutom njuta av dom sista timmarna jag är i USA. För på lördag runt 08 på morgonen våran tid går vårat flyg. Så man är hemma i sverige på söndag.
Sköt om er alla !
Tack för mig...
