Maniak´s Blogg

Jag har nu under ett par dagar funderat lite kring vad vänskap egentligen är. Så lite då och då har jag tagit ordentliga funderare och valt att dela med mig av detta. Nu kanske inte ni håller med om mina tankar och skildringar. Men jag tror även att det är viktigt att kasta en tanke över det i mellan åt.

Eftersom jag själv träffar på många olika situationer mellan mig och mina vänner eller bara  mina vänner sinsemellan som man får höra om, så tycker jag det är ganska viktigt. På ett sätt så blir man alltid inblandad om det gäller nära vänner.

Nu i efterhand så ser jag att det vart en hel del text, jag tror jag fick någon släng av skrivmani och kunde inte låta bli att tankarna gled iväg.

Jag har även försökt googlat lite på vad vänner egentligen är, och till min förvåning så har jag faktiskt inte hittat så mycket konkret vilket jag också baserar endel av vad jag tror vänskap är. Endel av det jag har skrivit är också baserat på vad hur jag tror mina vänner och bekanta ser på vänskap. Även hur jag uppfattar dem. Hur dom beskriver saker och vad dom delar med sig.

Vänskap har fått en väldigt speciell status i vårat samhälle. Det är motsatsen till dom andra förhållanden vi inte har speciellt mycket kontroll över. Familjen som vi inte kan ändra på, grannarna som irriterar oss och kollegorna vi måste stå ut med på jobbet. Men vänner är nått vi glädjeligen och med frihet väljer genom livet. Det är också förhållanden vi alltid antar som behaglig. Om någon frågar vad du ska göra till helgen och du svarar att du bara ska vara hemma eller kanske bara umgås med familjen, så kanske folk tror att du är lite ledsen eller liknande. Men om du istället svarar att du ska träffa vänner, så är det ett antagande att du är önskvärd eller åtråvärd.

På en nivå så är vänskapen väldigt enkel. Det är sammansvettsningar mellan människor som tycker om varandras sällskap. Men om man undersöker lite noggrannare så är det ganska uppenbart att det finns någon samstämmighet vad allt egentligen betyder. Om du pratar med någon om vänskap så är det något man sätter ett värde på och ständigt något man söker efter, samtidigt som det är mycket förvirring och besvikelse när det gäller vänner i människors liv. Vänskap är en utav dom områdena som är fyllda med dolt antagande och oskrivna regler. Vi inser att våran vänskap inte betyder vad vi trott att det betytt när dom antaganden kommer i konflikt eller inte stämmer överens.

Det finns ingen överenskommelse om vad vänskap egentligen innebär eller vad man ska göra när vänskapen surnar till. Det finns nog ingen som skulle föreslå att man skulle börja träffa en "vänskaps rådgivare" för att tala ut om ens raserande förhållanden med sina vänner. När något börjar gå snett så är det sällan vi utmanar våra vänner. Detta kan bero på att vänskap oftast är en skör sak och vi vill inte sätta den på prov med allt för många begär. Det är vanligare att man absorberar smärtan och drar sig tillbaka. Det finns ju trots allt inget kontrakt. Villkoren är oskrivna och ingen gör dem någonsin helt tydliga.

Om man frågar folk om vänskap så har alla en bred syn på det. Vissa anser att det begär total lojalitet och andra anser att det inte alls bär med sig några förpliktelser. En man kan säga att lång vänskap har förändrat hans liv och på några sätt varit viktigare än hans äktenskap. Andra kanske tycker att det som är bra med vänskap är att man kan bli av med dom gammla, för att det alltid finns nya runt hörnet. En kvinna kunde ha sagt hon skulle kunnat dö för sina vänner. En yngre kvinna kanske anser att vänskap är skoningslöst praktiskt och enbart är till för att göra hennes liv enklare här och nu.  Det som är intressant här är att det inte är uppenbart hur dom lever sitt liv. Dom flesta har många bekanta och ett socialt liv. Och dom flesta tror att dom flesta tycker och tänker precis som dom själva gör.

Dom flesta av oss känner en speciell stolthet över våra vänner, tillfredsställda att dom har valt oss och att vi har valt dom. Vi tycks tro att dom reflekterar några viktiga sanningar om vem vi är. Men att skaffa vänner är inte nått man kan göra hur som helst. Man kan dra en liknelse som att köpa ett hus. Man köper ett hus som man har råd med, vad som råkar finnas på marknaden just när vi letar och om en oberäknelig ägare väljer att acceptera ens bud. Vänskap är ganska likt. Vi kan endast välja våra vänner från människorna vi träffar, med dom lämpliga omständigheterna och att någon som visar ömsesidigt intresse att lära känna en.

Jag läste att man gjort en undersökning om vänskap. Det står att vi när som helst har ungefär 30 vänner, 6 av dom anser vi som nära. På en livstid blir vi vänner med nästan 400 personer, men vi har kontakt med mindre än 10% av dem. Nästan 60% anser att vänner är viktigare än kariär, pengar eller familj. Andra studier visar att män har en närmare vän mer än vad kvinnor har. Att medelklass män har mer vänner än arbetsklassens män och att både män och kvinnor anser att deras vänskap med kvinnor är mer känslomässigt tillfredsställande än med män. Detta är ganska intressant, men jag tror det är ganska stora variationer. Det finns ju folk som har allt mellan inga vänner alls till över 100 stycken.
 
Oftast så vet vi inte vart vi passar in i våra vänners liv. Vi kanske tycker om dem enormt, men inte vet om dom vill att man ska komma dem ännu närmare. Är vi någon bland deras första dussin vänner ? Eller ens i närheten av 90 i deras cirkel ? Om dom frågar om man vill komma på middag en gång om året, är det nått hederligt för att dom bara har middagar 2 gånger om året eller ett tecken av obetydelse för att dom har middagar varje vecka ?

Det är fullt möjligt att vi är otydliga eller ogenomskinliga mot folk som känner oss. Att dom endast träffar på en särskilld del av våran existens. För att om vi vill så kan vi välja att ha föräldrar, bekanta, gammla vänner, kollegor, vänner och grannar i totalt skillda fack. Många sätter högt värde på den anonymitet och frihet som man får. Baksidan med detta är att om vi inte är bekanta, så kan vi inte riktigt känna till andra.

Med en frånvarande vishet, så lever vi efter antaganden och vi kan bli sjukt överaskade. Om du tex skriver en bok eller gör musik så kanske du umgås med likasinnade och ditt verk blir månadens stora grej. Du har helt plötsligt massa nya vänner. Du får massa inbjudningar hit och dit, folk skickar julkort mm. Men du har inte förändrats som människa för att du har skrivit en bok eller gjort en låt, du har inte blivit smartare eller ändrat din personlighet. Du har bara lyckats med att bli den mest intressanta.

Ibland ser man på vänskap på ett annorlunda sätt. Man man bli mer cynisk dvs helt hänsynslöst. Ibland känns det som att vissa inte är riktigt redo för att göra en uppoffring för någon annan. Dom är redo för att njuta av ditt sällskap, men inte så mycket mer än så. Dom jag ser upp till mest i just denna situation är dom som är helt ärliga om att dom faktiskt inte kan vara till mer hjälp än så. Om en bekant hör av sig och säger att dom är ledsna, men eftersom man bor 50mil ifrån varandra, så kan man inte riktigt erbjuda någon typ av riktigt stöd för att avståndet är bara för långt. Visst, bra att vara ärlig och så. Men senare kanske personen hör av sig riktigt arg och ledsen anklagande att man inte bryr sig om dem.

Det är ganska uppenbart att dom som är minst besvikna på deras vänskap är antingen dom som aldrig testat den, eller dom som har en riktig förståelse om vad deras vänner egentligen går för. Kanske för att deras vänskap är grundad i verkligheten av deras liv. Andra är kanske nöjda med deras vänskap för att dom inte förväntar sig något mer än att dom delar trevliga stunder med varandra. Någon du spelar fotboll med, någon du går ut och tar en öl med eller kanske någon du bara sitter och snackar skvaller med.

Finns det något med dom här erfarenheterna som gör att vänner är den nya familjen ? På ett sätt kanske sant. Varje generation spenderar mer och mer tid som sjvälständiga vuxna människor innan dom själva har egna underordnande. Men vi är så förälskade i tanken att vi kan vara en del av en gemenskap där vi väljer helt fritt och där vi inte har slutat reflektera vad det egentligen innebär. Vi firar tanken att folk längre inte är begränsande till banden av gemenskapen och förpliktelser, och ersätter den med en vision av människor som är sammankopplade av ren kärlek och respekt

Men hur realistisk är egentligen den visionen ? Vad kan vi förvänta oss från våra vänner ? Familjer existerar för att familjemedlemmarna accepterar att en viss grad av osjälviskt betende är nödvändigt för att bära dem vidare och att försäkra sig om att dom lever vidare till nästa generation. Men det finns inte riktigt någon liknande drivkraft bakom en vänskap.

Kanske borde vi tänka till lite mer, och kanske vara lite mer mottagande om vad som bär vidare våran vänskap. Vi kanske kunde börja med att vara ärliga med oss själva om vad vi tycker om hos våra vänner, vilka behov dom fyller och vad vi är redo för att göra för dem. Vi känner oss högst generösa mot vissa av våra vänner och förbittra mot andra. Vissa älskar vi, vissa smickrar oss, vissa tolererar vi om dom uppfyller något, och vissa kanske vi föraktar. Endel tycker om att ha vänner som vi inte alls tycker om, för att dom anser att det är så härligt efteråt att slita dom i bitar. En annan kanske tycker att han hellre njuter av annat än att se sina vänner misslyckas och falla.

Detta kanske skulle hjälpa oss att vara mer realistiska med vilka vänner vi förväntar oss se när vi ligger på brittsen på sjukan och vilka som vi tror skulle komma och hälsa på en. Det betyder såklart inte att vi kan värdesätta dom som inte kommer att vara där. Ibland kan vi dras till andra för att dom osannolikligen skulle vara till hjälp i en kris. Vissa kanske värdesätter sina vänner för att dom är våghalsiga, spännande, arroganta och kloka. Samtidigt som någon kanske har genomgått en allvarligt sjukdom dom senaste åren anser att den är tacksam för att ens vänner tar distans från ens sorg. Vi kan känna igen människors charm som underhållare och kompanjoner utan att förvänta sig känslomässigt stöd ifrån dem också.

Spelar det någon roll om vi kan urskillja mellan den djupa och kortvarig eller ytliga vänskapen ? Frågar man, så är det få som är riktigt glada över vänskapen dom har. Många är tankfulla och sorgsna över djupheten, närheten eller antalet vänner dom har. Folk som är ständigt upptagna med jobb eller dylikt är väl oftast ledsna över att dom inte haft mer tid att sammansvettsa starkare band till deras vänner, och undrar över om det är för sent att utveckla det. Dom flesta vill ha fler vänner, eller djupare, varmare, mer pålitliga förhållanden än dom de har idag, men inte vet riktigt hur dom ska gå till väga.

Jag anser att det finns bra många anledningar att skapa dessa band, även fast vi gör det när vi är äldre. Får du barn när du är äldre så tar familjen upp en mindre del av ditt liv. Vi väntar lite längre med att ha barn, vilket leder till att vi kanske blir morfar/farmor förens vi är 70 år för första gången. Vi får mer tid till övers, mindre familjeansvar än vad det har varit generationerna innan oss. Vi alla vill känna oss behövda och värdesatta av andra. Och det är möjligt att vänner kan uppfylla de kravet, men jag tror att vi måste jobba lite på det.

Men det är inte helt enkelt. Vänskap är en ganska utstuderar dans och ingen vill att det ska synnas tydligt när vi inte är välkommna. Vänskap kommer heller inte med några garantier. Folk är oberäkneliga. Men vi måste ändå leka leken. Det är bevisat att folk med nära vänner lever längre och är lyckligare än dom som är utan. Jag tror att vänskap deffinerar vad det är att vara mänsklig.

"- Av allt som visdom tillgodoser för att hjälpa en att leva ett lyckligt liv, så är passion för vänskap den största. Att äta eller dricka utan en vän, är som att leva ett liv som ett lejon eller en varg."



Kommentera gärna vad ni tycker och tänker. Jag vill reflektera detta från olika synvinklar.






Tack för mig...

Satt nyss och kollade var i världen folk läser min blogg ifrån. Dom flesta besökarna är självklart ifrån Sverige. Men titta på bilden. Nån måste ha schysst mobilt bredband. Antingen sitter dom på någon liten ö eller på någon båt. Utanför Afrika också. Hmms, rätt spännande.

Hello you !

Jag har känt ett tag nu att det skulle vara dax att slänga in ett inlägg i bloggen för att uppdatera världen vad som händer i min lilla värld.

Men, nu har det inte blivit så på den senaste tiden. Som den upptagna affärsmannen jag nu är, så har jag haft lite annat för mig. Nu säger jag inte att jag har totaldissat bloggen, men mer att den har inte riktigt blivit rankad till en utav dom top 5 sakerna jag måste ha utfört dom senaste dagarna.

Som vi alla vet, så går livet lite som en bergochdalbana. I och med detta så medför det att vissa saker blir mindre prioiterade än andra.

Nu tycker jag att jag lyckades med en rätt så bra ursäkt för att inte ha bloggat på ett par dagar. Är den duglig ?


Så, vad har jag gjort som är så himmla mycket viktigare än att blogga om mitt fasansfullt roliga liv ?

Det har hänt en hel del faktiskt. Men veckan började med att ta en tripp till Göteborg. En utav mina avsikter för att åka dit, var för att snacka lite jobb som jag vart erbjuden. Jag har nämligen bestämt mig för att lägga skolan på hyllan ett tag och istället dra in lite pengar. Typ I´m Rich Bitch nivå.

Efter att ha hängt i Göteborg och även Borås en dag så var det dax att bege sig hemåt efter ett par dagars semester från våran underbara stad Örebro.

Det hände en ganska så rolig grej i början av förra veckan här hemma. Hanna var nämligen här, hon hade också med sig sin hund Britt. Min syster är nog kär i hunden, vilket resultera att hon ville ta hand om henne, typ hela dagen. Min mor och min syster valde också att skämma bort Britt lite med att köpa hundgodis. Men för att komma till det roliga, så satt jag och Hanna i soffan och snackade lite skit. Stefan kommer in genom dörren efter att jobbat kvällsskift. När han hade tagit av sig skor och jacka, så går han vidare in mot köket. Jag hör honom säga: Ooh, är resten till mig med en ganska glad och lycklig ton.

Jag trodde först att han syftade på maten mamma hade lagat tidigare. Så jag vräker ur mig att jag ska ha lite också. En kort stund senare så hör jag hur Stefan spottar och fräser. Jag hör hur han sätter på kranen och sköljer munnen.

Då slog tanken mig. HUNDGODISET ! påsen låg nämligen framme på bordet. Stefan trodde att det var marknadsgodis eller dylikt. Men han fick sig en ordentlig chock när han insåg att det faktiskt var hundgodis. Jag skrattade så jag nästan grät. Men så går det när man är gluffsig och bara vräker i sig vad som helst utan att se sig för.



Stefan har fått höra många peak:ar och kommentarer efter detta. Jag tänkte passa på att köpa nått fint hundben eller någon hundleksak till honom när jag var i Göteborg, men jag hittade inget som skulle passa honom direkt.

---

Hur har jag fördrivit denna vackra fredag då ?

Eftersom jag kom hem till Örebro sent igårkväll, och la mig ännu senare. Så valde jag att sova så länge jag bara kunde idag, vilket inte fick vara längre än till 13:00. Som vanligt på fredagar var det dax för att jobba. Så jag slet mig upp för att rulla vidare mot staden, och sedan vidare mot Gustavsvik där jag skulle spendera dom näst kommande timmarna. Det gick inte lång tid innan jag va helt slut i kroppen. Efter bra många timmars självstympad badning, så bestämde vi oss för att ge upp. Vid detta skede så var mitt huvud fyllt av klorbaserad vatten. Jag kände mig som en misshandlat vattenmelon.

Sen var det bara att stressa hem för att göra sig ordning. Milla och jag bestämde att vi skulle ägna fredagen åt att svulla och kika film. Vilket vi gjorde också. Efter en ganska obekväm vistelse på Statoil så bar det mot mig där vi såg From Within. Det jag hade läst om filmen va bara bra kritik. Men det jag tyckte om filmen var helt enkelt att den va skitdålig. Jag har ju sett sämre. Men hypen va så hög eftersom jag hade läst så mycket bra om den. Men den får bara 2 hundgodisar av fem möjliga.

Jag känner att min kropp börjar säga emot att vara vaken. Jag tror nog att jag ska börja vingla mig bort mot sängen där det ska myspysas. Men först måste jag bara dela med mig lite bilder jag hade tänkt visa er alla för en stund sen, men vilket inte har blivit av.

God morgon mina kära läsare.

Jag hade tänkt inleda detta inlägg med hårt agg mot våran kära regering. Ni kanske inte kommer att tro på mig, men detta är hårdkokt fakta.

Det är nämligen så att regeringen har kommit på ännu ett helt vrickad påhitt. Det är ganska verklighetsfrämmande, men tyvär sant. Om ni inte tror på vad jag skriver, så kommer ni se för er själva i tidningarna. Kolla runt i mitten av maj i era tidningar, så kommer ni nog tro mig sen.

Så vad är regeringens nya påhitt då ?

Jo, påhittet är något som kallas datalagring. Så vad är datalagring ? Detta innebär att staten ska föra en loggbok över alla du pratat med. Vem, när, hur länge, över vilken sorts kommunikation, och varifrån.

Detta är ungefär som att du inte kunde skicka ett pappersbrev genom att lägga det på en postlåda, utan var tvungen att gå till Posten och legitimera dig för postmästaren, som sedan förde in brevet i en stor loggbok som Staten fick titta i.

Exakt så är blir det, fast med telefon, SMS och E-Mail. Notera också att varje e-mail ska registreras.

Man kunde väl ana detta när FRA fick tillgång. Och då handlade det om att staten skulle spionera på utlandet. Men med datalagring, så är det uttalade syftet att använda det mot dig, mot medborgarna.

Det är egentligen inte själva innehållet som ska lagras, utan mer data om kommunikationen i sig. Men med denna data är det tillräckligt för att tex bygga ett sociogram, altså kartlägga människors nätverk på ett otroligt integritetskränkande sätt.

Här är ett exempel på ett sociogram. När man ser detta, så inses det lätt varför det behövs ordentliga mängder automatiserad datakraft för att framställa det över huvud taget, och varför det därför inte spelar roll ifall anställda på FRA läser enskilda meddelanden för hand. Problemet ligger i kapaciteten hos automatiserad behandling.

I sociogramet ser man personens vänner på facebook som punkter på cirkelns omkrets. Det är i stort sett alla av betydelse personen har mött och träffat. Det sociogrammet visar vilka personen känner. Men det visar också vilka av dem som känner varandra. Med bara detta kan man kartlägga hela personens liv, personens bekantskapskretsar, och hur personen rör sig.

Som du kan läsa ovan, så lagras data om varifrån. Detta betyder att staten tvingar mobiloperatörerna att lagra position för mobiltelefon när samtal inleds och avslutas. Detta är att göra våra mobiler till statliga spårsändare.

Staten kommer altså lagra hur vi rör oss genom våra dagliga liv med hjälp av våra egna mobiltelefoner. Nu är det visserligen operatörerna som lagrar informationen i sig, men det är staten som kräver det och staten som vill ha informationen.

Detta är ett EU-direktiv som Thomas Bodström (S) drev igenom i EU under Göran Perssons regering. Självfallet skulle detta aldrig gå igenom i svenska riksdagen, så Bodström skickade runt detta i Bryssel. Så nu säger dom svenska politikerna " -vi måste " och skrapar med foten i marken lite maktlöst.

Så, istället för att våra politiker står upp för medborgares mest grundläggande rättigheter, så är dom ynkryggar och vill vara bästa eleven i EU-klassen.

Det är dax att säga nej till EU i det här fallet. Totalvägra ! Men det vill självfallet inte regeringen, istället vill dom gå längre än vad direktivet kräver och lagra mer information. Då är det svårt att försöka hålla sken av att man tycker det är en dålig idé att kränka medborgarna så här. Det går heller inte att skylla på Alliansen i detta läget, direktivet kom från den förra regeringen. Framlagt av de röda, genomförs av de blå.

Och ännu skrämmande är Bodströms avslutande ord i artikeln i SvD:

– Behöver vi förlänga det ytterligare [eller lagra mer] är det enkelt när lagen väl finns på plats, säger Bodström.

Släng en funderare kring detta


För övrigt så hatar jag världen lika mycket som innan, bara en gnutta mer nu.




Tack för mig...

Jag har en väldigt konstig känsla. Jag är rejält sugen på att blogga om något kul. Men jag har en bloggtorka som är torrare än killens hårbotten i Head & Shoulders reklamen.

Så jag antar att jag får sitta och freestyle´a. Det kanske vore något; Freestyle i bloggande. Ja, varför inte ?

Så, vad har hänt idag. Inte allt för mycket spännande. Men framåt kvällen fick jag dambesök vilket bestog av Milla och Loow. Jag och Milla hade bestämt igår att titta på den nya Wallander filmen. Jag var också snäll och självfallet fråga om Loow ville joina oss. Men icke, hon ville inte se film med oss. Wallander är visst inte en tillräckligt bra film för Lollo. Nej, utan det ska vara Ice Age, Space Chimps eller Bolt. Ja ni vet, dom där lite mer intelligensfyllda filmerna där man hela tiden måste tänka. Men det är ju trotts allt Lollo vi talar om, hon är ju lite bättre än oss andra.

I vilket fall så kom Lollo med hit fast vi skulle kolla på Wallander. Bra shockad vart jag. Men jag förstog senare att hon hade en baktanke med det hela. Hon tittade nämligen inte på filmen med oss, utan hon satt vid min dator istället och rotade genom mina bilder. Men hennes plan slutade inte där. Hon skulle också hitta en bild på mig i ett inte allt för logiskt stadium. Hennes plan var genialisk. Men den slutade inte där heller. Självfallet var hon tvungen att publicera den på en onämd sida.

Jag skulle ha förstått detta från första början. Men nu är det tummavtryck som gäller för att ha åtkomst till min dator hädanefter. För Lollo´s del så blir det tvångströja och övervakare i fortsättningen när hon sätter sin fot hos mig. Jag kan inte tåla att bli kompromissad igen.

I vilket fall så såg jag och Milla Wallander filmen. Men jag måste säga att jag inte alls kände samma intresse för filmen som dom tidigare Wallander filmerna. Anledningen till detta är att filmen hade engelskt tal. Jaa, du läste rätt. Våran älskade svenska filmserie Wallander var på engelska. Bara en massa brittiska skådisar och inte en enda svensk mening i hela filmen. Förutom när dom skulle uttala dom svenska städerna, vilket lät helt åt skogen och chansen att faktiskt kunna förstå vad dom sa skulle vara helt omöjlig om det inte var för den svenska texten.

Men nu ska jag inte kasta allt för mycket smuts på filmen. För övrigt så var det en helt okej story och skådisarna gjorde ett schysst jobb. Men ändå, håll Wallander svenskt, snälla. Vi kan ju dubba till engelska istället om nu britterna måste se filmen.

Efter att vi hade sett filmen och Lollo hade exponerat mina sexuella luster till resten av världen, så satt vi mest och snackade skit om alla. Eller egentligen mest om Lollo. Till slut så orkade jag inte med deras skitsnack, så jag skickade hem dem små liven.

Jag har sjukt mycket spratt i benen känner jag. Att dra ut och springa tills mina ben domnar och min hals är torr som öknen kanske skulle bota min sprattsjuka. Men det känns rätt så misslyckat att dra sig ut för att springa nu när klockan är strax över 03 på natten.

Så jag valde istället för att surfa runt lite, läsa lite bloggar och även lite nyheter så man hänger med vad som händer i denna fina,underbara och trygga värld bestånde av krig och svält. I radernas hetta så snubblade mina ögon av en rubrik som bestog av "79 årig Örebroare har skulder på 29 miljoner". Jag fortsatte läsa, och vidare i artikeln har dom listat den mest skuldsatta snubben i Halland. Han har en skuld på över 600 miljoner kronor. Då började jag fundera. Hur har snubben lyckats med detta ? Har han köpt en helikopter med tilkommande landplatta på kredit ? 600 MILJONER ! Jobbigt och få det beskedet på posten. Får ett brev från kronofogden där det står att man har en skuld på 600 mille. Man lär ge ifrån sig ett litet "oops" eller åtminstonde börja undra hur mycket man egentligen drack för på krogen natten innan.

För övrigt så verkar även NA (Nerikes Allehanda) ha nyhetstorka då dom skriver en artikel om att ett lodjur har dödat ett rådjur. Jag vet inte vad ni tycker, men är det inte dax att ta itu med dagens samhällsproblem vi har med rådjursätande lodjur. Att dom totalt okänsliga varelserna inte bara kan livnära sig på spenat kanske ibland någon laxpasta, men där går gränsen. Det är en hemsk värld vi lever i och jag tänker göra något åt det. Folket, vi startar en grupp på facebook; Vi som hatar rådjursätande lodjur.

Jag måste också berätta min nya upptäckt jag har gjort idag. Jag surfade nämligen in på SVT´s hemsida. Efter ett par klickande hit och dit, så hittar jag ett spel som bara jag var tvungen att testa. Mitt tvång var grundat på spelets namn. Spelet hetter nämligen "Gissa Bajset". Sjukt roligt. Men roligare vart det. Man har en scen framför sig. Plötsligt blir visionen för scenen skymd av två grenar. Man hör då hur det kraffsas och springs på den där scenen, därefter hör man hur någon lägger av en skön prutt. Grenarna försvinner och man kan åter se scenen igen. Där står nu tre olika djur, och framför djuren, på någon tallriksliknande sak, så ligger det nått som ska föreställa bajs. Nu kommer poängen i spelet. Du ska alltså gissa vilket utav dom här tre djuren som kunde ha bajsat just det bajset. Allt blir så mycket roligare också när man hör den kvinnliga rösten säga "Vilket djur tror du bajsade det här ?" eller med väldigt mystisk och frågsam ton "Vem var det som bajsade ?". Helt otroligt kul. Spelet heter altså "Gissa Bajset". Jag ber er att prova det, ni kommer inte att bli besvikna, jag lovar! Spelet hittar ni HÄR. Klicka in på ramen där det står "Häng med in till skogen" väl inne där så kan ni inte missa bajskorven som man klickar på för att komma vidare till spelet.

Jag funderar på att köra softmode i soffan framför en schysst rulle. Men vad för rulle har jag inte bestämt ännu. Just filmen kanske inte är det viktigaste i detta läge. Utan mer hur man faktiskt ser på filmen. Man ska ligga i bara kallsonger, strumpor som halvt hänger kvar på fötterna, ett linne som är lagom skrynkligt efter att suttit framför datorn större delen av kvällen och till sist en fint och omsorgsfullt kramad snus som senare mot natten befinner sig i hela munnen. Ja, jag vet, det låter lite äckligt. Men den här stilen är typ som att bajsa. Skönt men osexigt. Men jag känner inge större sexighetskrav på mig när jag ska ligga och kolla på en halvbra film mitt i natten.

Nu är det dax gott folk. Jag fick ihop ett par rader tillslut i alla fall.



Tack för mig...

Godag mina kära läsare.

Idag är jag en väldigt trött man. Så vad har jag gjort för att bli såhär trött som jag är idag ? Svaret blir kort och enkelt: Ingenting. Det är nog kanske just därför jag är trött. Jag har sovit nästan hela dagen idag, vilket oftast leder till att man bara blir tröttare.

Kvällen har ägnats åt att kolla på hockeyn. Jag tittade på Linköping - skellefteå matchen. Vilket var en sjukt bra match enligt mig. Det var mycket spänning, och machen pågick i hela 6 perioder. Men tillslut så vann Skellefteå. Så nu är Linköping utslagna och skellefteå är i semifinal, vilket var ganska otippat.

Eftersom jag inte har gjort så mycket idag och dessutom är ganska trött så känner jag att detta inlägg blir ganska kort och tråkigt. Så därför tänkte jag att jag skulle dela med mig av min arbete jag gjorde i psykologin. Jag skrev nämligen om fobier. Arbetet är ganska enkelt och grundligt skrivit. Jag valde att skriva om fobier pga att folk blandar ihop vanlig rädsla och fobier. Så om du är intresserad så kan du fortsätta läsa, så kanske du lär dig ett och annat och fobier.

---

Vad är en fobi ?

En fobi är när en rädsla är alldeles för stark och helt oproportionerlig till vad situationen kräver. Fast man vet att rädslan är ologisk så är man rädd och undviker dessa situationer så långt att rädslan blir ett handikapp. Det är inte onormalt att vara rädd för olika saker, men om rädslan är så stark att man inte vågar göra sånt som man egentligen vill, då har man en fobi.

Man kan vara rädd för tex spindlar och tycka att det är riktigt obehagliga att titta på. Men om man låter bli att åka till landet, sitta ute på sommaren för att man är för rädd att stöta på en spindel, då är man så rädd att rädslan påverkar livet på ett negativt sätt.

Vad finns det för olika fobier och vilken är vanligast ?

Fobier brukar delas upp i tre olika grupper: Specifika, sociala och agorafobi. I specifika fobier så ingår en mängd olika fobier, bland annat djur, blod, injektioner, mörker, instängdhet, flyg, höjder och åska. Man är rädd att möta det obehagliga eftersom man är säker på att man är så rädd att man aldrig kommer klara av situationen. Då gör man allt för att inte hamna i en sådan situation. Om man nu skulle göra det, så försöker man på olika sätt att fly därifrån.

En social fobi innebär att man är rädd för att väcka uppmärksamhet och på detta sätt göra bort sig. Man är rädd för att andra ska se en som bortgjord och värdelös. Att visa sig nervös genom att rodna, svettas, skaka eller säga något dumt med allt för svag röst. Detta leder till att man undviker en mängd olika saker som tex att äta eller fika tillsammans med andra, prata i grupp, betala i affärer eller att hålla föredrag. Mycket av detta är omöjligt att helt undvika. Man hittar istället på olika ”trick” för att stå ut. Det kan vara att alltid sitta närmast dörren, svara tyst och kortfattat på frågor, Sitta med vid matbordet och fika fikabordet men utan att äta eller dricka.

Agorafobi innebär att man är rädd för att vara på platser där man inte tror man kan få hjälp tillräckligt fort om man skulle börja må dåligt. Att må dåligt skulle innebära att få olika kroppsliga reaktioner som hjärtklappning, yrsel och smärtor. Vilket i sin tur innebär att man tror att man ska tappa kontrollen, bli tokig, svimma eller dö. För att slippa detta så undviker man sådana platser, kan man inte undvika platserna så tar man med någon som man känner sig trygg med.

Social fobi är den fobi man anser som vanligast. Man räknar med att 15% av alla människor lider av den i olika hög utsträckning. Specifika fobier lider ca 11% av och 4% av agorafobi.

Vad skiljer en fobi från en vanlig rädsla ?

Man kan vara rädd för olika saker utan att det blir ett handikapp. Men när rädslan blir så stark att man inte kan göra saker man egentligen vill, men inte vågar, då är det en fobi. Det kan vara saker man har klarat av tidigare eller sånt man inte vågar försöka sig på. Den största skillnaden mellan stark rädsla och fobi är alltså hur handikappad man blir av sin rädsla.

Hur får man en fobi ?

Den vanligaste orsaken är att man har varit med om något obehagligt och dragit slutsatsen att det är farligt. När man har bestämt sig för att det är farligt så börjar man undvika liknande situationer. Man kan ha blivit biten av en hund, någon har skrattat under ett föredrag eller att man blivit rädd när man fastnat i en hiss. Det är också troligt att vi skulle kunna utveckla vissa fobier när det gäller tex ormar, spindlar, instängdhet och höjder. Rent logiskt skulle vi kunna utveckla fobier för sådant som vi vet är farligt tex bilar och vapen. Men fobier funkar inte så. Fobier är inte logiska. Fobier kan även utvecklas genom att man sett någon annan vara rädd eller att man blivit varnad för något.

Varför får man fobier ?

Själva fobierna är helt ologiska, men därimot inte rädslan. Att vara rädd för att vissa faror är bra. Det gör att man kan skydda sig och kanske därmed överleva. Vi vet att det kan vara farligt att gå rakt ut i gatan när det kommer en bil. Därför väntar vi tills det inte kommer några bilar innan vi går över. Om inte vi människor skulle förstå sig på sådana situationer så skulle antagligen människan redan vara utrotad. Men om vi istället blir för rädda och ser för många faror i olika situationer så lurar vi oss själva och utvecklar en fobi. Dessa fobier stör livet och handikappar oss. Anledningen till att vi blir rädda för olika saker är att när vi blir skrämda första gången så ger vi oss instruktioner att det här är farligt och att man ska akta sig i framtiden. Detta leder till att man gång på gång undviker det obehagliga och gång på gång får bekräftelse att man inte klarar av situationen. Det gör att man blir mer och mer rädd, vilket innebär att man utvecklat en fobi.

Är fobierna samma hos män och kvinnor ?

Specifika fobier och agorafobier är vanligare hos kvinnor i vuxen ålder. Man tror att män och kvinnor lider i samma utsträckning av blodfobi och sociala fobier. Fobierna är ganska jämt fördelade mellan könen före elva års ålder, men att det efter det blir en skillnad. En förklaring kan vara att samhället lättare accepterar att flickor är rädda och skyddar dem mot farorna men pojkars rädslor inte accepteras på samma sätt. Pojkar blir mer uppmuntrade att utsätta sig för faror, vilket leder till att dom lär sig att hantera sin rädsla.

Går fobier att bota ?

Med kognitiv beteendeterapeutisk behandling är chanserna rätt stora att man kan bli helt frisk. Men man måste vara motiverad och verkligen vilja bli av med fobierna. Behandlingarna handlar om att möta sin ångest och göra något åt det. Detta gör att man genom att bryta tanke, känslor och beteendemönstret i de olika svåra situationerna. Behandlingen ser lätt ut, men det finns risker. Man kan antingen gå för fort fram eller för långsamt. Risken är då att problemen förvärras. Därför ska man behandlas av en utbildad psykoterapeut.

Hur botar man fobier ?

Man anser att behandlingsmetoden kognitiv beteendeterapi är den bästa. Behandlingen inriktas på hur man känner, tänker och beter sig i olika situationer, och hur man ska göra för att ändra på dessa beteenden. Man börjar med att kolla vilka situationer och aktiviteter man inte klarar av på grund av sin fobi och varför. Det är oftast rädslan man känner i och inför dessa situationer som gör att man tänker på vilken katastrof det kommer att bli. Vilket leder till att det blir omöjligt att ens pröva. Man utvecklar även olika beteenden för att klara av olika situationer som oftast gör att problemen förvärras. Det vanligaste är att man undviker dem för att slippa bli utsatt. Detta leder till att man inte får någon erfarenhet av att klara av situationen utan upplever det som misslyckande. I behandlingen går man ett steg i taget för att bryta den onda cirkeln för att märka att man lyckas. Det är viktigt att man inte utsätts för några överraskningar. Man träffar sin terapeut och får även hemuppgifter. Ibland tränar man på någon uppgift tillsammans med sin terapeut för att våga ta nya steg, men också för att terapeuten ska se hur man tänker och beter sig i situationen som man själv inte är medveten om. Behandlingen är ganska kort, mellan fem och tjugo behandlingstillfällen är normalt.

Går alla fobier att bota ?

I stort sätt så går alla fobier att bota. Men man måste vara motiverad och verkligen vilja bli av med sin fobi. Har man det så är chanserna stora att man klarar av att bli fri från sina fobier.

---

Fobilista

Achluofobi Rädsla för mörker

Acousticofobi Rädsla för höga ljud

Acrofobi Rädsla för höjder

Aeroacrofobi Rädsla för öppna och höga platser

Aeronausifobi Rädsla för att kräkas

Agorafobi Rädsla för öppna platser och folksamlingar

Agrizoofobi Rädsla för vilda djur

Aichmofobi Rädsla för sprutor och injektioner

Ailurofobi Rädsla för katter

Ancraofobi Rädsla för blåst

Apifobi Rädsla för bin

Arachnefobi Rädsla för spindlar

Arsonfobi Rädsla för eld

Astrafobi Rädsla för blixt och åska

Aviofobi Rädsla för att flyga

Basofobi Rädsla för att falla

Bathofobi Rädsla för djup och avgrunder

Batrachfobi Rädsla för ödlor

Bufonofobi Rädsla för paddor

Cataptrofobi Rädsla för speglar och att se sin egen spegelbild

Cynofobi Rädsla för hundar

Didaskaleinofobi Rädsla för att gå till skolan

Dorafobi Rädsla för skinn och uppstoppade djur

Dystychifobi Rädsla för olyckor

Ecclesiofobi Rädsla för kyrkor

Entomofobi Rädsla för insekter

Erythrofobi Rädsla för att rodna

Gephyrofobi Rädsla för att gå över en bro

Glossofobi Rädsla för att tala inför folk

Hemofobi Rädsla för blod

Herpetofobi Rädsla för ormar

Hippofobi Rädsla för hästar

Hydrofobi Rädsla för vatten

Ichthyfobi Rädsla för fiskar

Isoptherofobi Rädsla för myror och termiter

Klaustrofobi Rädsla för instängda utrymmen

Lalifobi Rädsla för att tala inför andra

Lilapsofobifobi Rädsla för stormar och tornados

Musofobi Rädsla för möss och råttor

Odontofobi Rädsla för tandvård

Pediculofobi Rädsla för löss

Phagofobi Rädsla för att svälja

Pyrofobi Rädsla för eld

Scolecifobi Rädsla för maskar

Scriptofobi Rädsla för att skriva när andra ser på

Sociofobi Rädsla för sociala situationer

Spheksofobi Rädsla för getingar

Tomofobi Rädsla för operationer

Xenofobi Rädsla för främlingar

Zoofobi Rädsla för djur

Jag vill inleda detta inlägg med att säga att jag hatar BingoLotto ! Jag vinner aldrig. Jag har till och med gått och blivit premunant, men ändå så vinner jag inte ett skit ! Men så har vi lilla Robin. Det är klart att han vinner varje gång. Förra gången vann han 100kr och idag vann han en ny lott. Men jag, jag får 14 nummer ifrån Bingo varje gång. Kul spel grabbar, riktigt KUL !

Men vadå, jag är inte bitter. Bara att bita ihop, som en vis man en gång sade. För övrigt så har helgen vart underbar. Hanna drog sig hit över helgen för att spendera lite tid i Örebro. Jag försöker komma på vad vi har gjort för att jag ska kunna berätta det, men det känns som att vi bara har käkat och sovit. Möjligtvis kollat på någon film och hängt i gäng lite. Men vi har nog inte direkt gjort något speciellt. Men det var skönt att bara vara. Bästa va imorse när man vaknade, så trängde solen sig igenom fönstret. Man kan inte stå imot att bli riktigt glad. Man blir pigg på en gång och vill bara slänga sig ut genom dörren för att få på sig lite solstrålar.

Efter en väldigt harmonisk och lugn helg, så vart det ju bingolotto idag som ni kanske förstår. Den ses alltid hos Robin och My, så jag samtidigt får hälsa på min lilla bäbis. Så även fast jag aldrig vinner, så kan jag ju trösta mig med att jag får träffa min lilla pluttis. Bäbisen smittade av sig sin barnslighet på mig, vilket ledde till att jag tog min tuschpenna jag spelar Bingolotto med, och ritade en smiley i pannan på henne. My (bäbisens mamma) vart arg på mig, så hon stoppade en penna i bäbisens hand och kladdade på hela min arm. Men jag antar att jag också får smaka på min egna medecin.

Imorgon nalkas det skola som vanligt. Måndagar, man älskar dom verkligen. Men jag har ju sovmorgon, så det är ju ett plus i alla fall. Sen är det bara ett par veckor kvar till påsklovet. Då funderar jag på att kanske rymma från Örebros gator en stund. Men vi får se hur det blir.

Snart är det läge att gå till sängs för att orka med morgondagen.

Min bror är i Vietnamn och idag pratade vi på MSN:
Jag: Jag hörde att du nästan vart bortgift ?
Brorsan: Nej jag vart inte bortgift. Men det var en som ville att jag skulle gifta mig med hennes dotter. Jag skulle få gratis tvätt om jag gjorde det. Så kanske är värt !

(Dottern va 15 år gammal)

Haha, så kul !

---

So i changed huh ? You got a phone, pick it up and call me !
Im really your friend, dont hate the game or the player. The one that´s changing is YOU !

If you act like a bitch, i´ll treat you like a bitch !



Tack för mig...

Idag har vart en ganska lugn dag för min del. Hände inte allt för mycket utanför det vardagliga förens senare på eftermiddagen. Då var det möte hos socialen som var inbokat. Så jag gjorde mig ordning för mötet och gasade dit. Mötet gick kanon och jag ska börja min anställning hos socialen redan imorrn. Känns riktigt bra faktiskt. Inte för pengarnas skull, utan mer vad man gör för att kunna hjälpa till.


Jag och Milla hade bestämt att vi skulle leka idag. Så lite senare in på kvällskvisten gled hon över för att kika film här hos mig. Vi bestämde oss för att se "Babysitter Wanted". Både jag och Milla ansåg att det inte var den bästa filmen vi sett. Men ändå, inte jätte kass licksom. Men det är ju ingen film jag gärna ser två gånger. Men jag fick mig ett gott skratt mitt i filmen, fast det var en skräckis. Millas mobil ringde, hon pratade en stund sen la på. När hon la på så tittar hon på mig och säger: -" Min syster har löss". Självfallet brister jag ut och hävdar att hon också har det. För det har hon ! Jag vet det ! Så alla ni som umgås med Milla, PASSA ER ! Hon är infekterad med en insekt kallad Pediculus humanus capitis dvs huvudlöss !

Ska det gå så långt att vi måste börja kalla henne för Löss-Milla ?

Jag tror enda sättet för Milla att återhämta sig från detta är att raka av henne allt hår. Jag som en riktig kompis som ställer upp, kan faktiskt ställa upp och utföra rakandet. Jag vet, jag är schysst. Vad gör man inte för sina vänner licksom. Det är ju det som är HUVUDSAKEN eller hur Milla !

Nu känner jag att det snart är dax för mig att närma mig sängen. Är ju en dag imorgon också. En dessutom väldig bra dag. Den saknade Hanna kommer nämligen hit till Örebro för att göra stan osäker. Det kommer bli lajbans !


Tack för mig...

Vilken fantastisk morgon detta är. Solen skiner, det är 20 grader varmt och jag är piggare än aldrig förr...

Ja, det skulle ju kunna vara ett drömscenario. Men verkligheten är tyvär en aning tråkigare.

Kvällen bestog av besök av mina tunga Bangerz Milla och Loow. Vi satt och kollade på Qlimax videon från förra året. Då jag vill lite skrytsamt säga att vi va där. Man får endel sköna flashbacks när man kollar på filmen. Jag vill dit, nu nu nu ! Men jag ska istället till skolan. Nästan lika bra drag... typ.

Natten bestog av att vända och vrida på sig. Fick inte en blund inatt. Jag kunde inte sova helt enkelt. Jag tror att dom där Aliens jag har bloggat om tidigare, har varit här och inplanterat kryp i kroppen på mig. Eller någon form av energi injektion. Något är det i alla fall.

Så denna dag kommer bli ytterst spännande då jag enbart går på reservtanken. För självfallet blir man trött när man väl ska iväg. Men det är smällen jag får ta.

Eftersom jag inte sovit något, så vart det endel filmtittande också. Jag såg "The day the earth stood still". Den va helt okej, men jag diggade inte slutet. Så tråkigt när alla dör... Vadå, förstörde jag för dig som inte sett den än ?

Klockan börjar närma sig time to sticka. So i guess i should sticka rätt så soon. I kanske bloggar lite later on my holehour (snygg översättning av håltimma)


Tack för mig...

Klockan börjar bli ganska för sent för min del. Jag är inte speciellt "sov-trött" just nu. Men jag måste tvinga mig till sömns. För jag vet att jag inte alls är lika pigg imorrn 05:30 när klockan ringer. Bara tanken av den tiden får mig att vilja kräkas.

Efter en väldigt lång dag i skolan, så var jag helt slut när jag kom hem. Jag va strategisk och köpte på mig godis och cola innan jag kom hem, så att jag skulle ha nått att svulla på. Jag bestämde mig sen för att dra på någon utav alla filmer jag har. Så jag valde Without a paddle 2. Men jag måste nog säga att den inte alls va så rolig. Jag hade ganska höga förväntningar efter jag tyckte att 1:an var bra.

Efter endel chittchattande i tele och andra diverse saker, så bestämde jag mig för att spetsa till bioljudet ännu en grad. Jag är en Base-Junkie. Jag älskar bas. Jag kan aldrig få nog av det. Och det finns inget bättre än riktigt skön passiv bas när man kollar film. Ljudet är hur bra som helst som det är, men jag ville ha mer vibrationer i soffan. Så att man verkligen känner basen i hela kroppen. Så jag donade och grejade för att nå bästa resultat. Och för att sätta allt på prov, så använde jag mig av min THX - Ultimate Base Test. Oj oj oj säger jag bara. Mina justeringar vart kanon. Så bra att min mamma hade ringt 11 gånger för att dom inne i huset kände vibrationerna. Då tror jag att jag har lyckats ganska bra iaf. De kändes nästan som att hjärtat började slå i otakt på grund av basen. Så det var en lyckad justering. Innan så hade jag även läst på endel om riktigt bra inställningar för projektorn, så den snitsades till endel också, vilket där jag också vart nöjd med resultatet. Men inte helt helt helt nöjd, men mera justeringar på den fronten kommer sen.

Skönt att Måndagen är förbi, snart är det Fredag !

Imorrn nalkas det innebandy på anstalten som vanligt. Ska bli spännande då vi ska möta en avdelning jag inte har träffat förut. Sen direkt efter liret så ska vi ha möte och ta upp säkerhetsfrågor. Idag fick jag även reda på att jag fick jobbet hos socialen, då vart jag lagom glad. Och det har jag mycket att tacka mina snälla Bangerz Milla och Loow för. Tack så många för eran hjälp !

Nu måste jag verkligen bege mig mot sängen och in i drömmarnas land. Ny dag med nya tag imorrn.

Ännu ett steg mot solskenet !



Tack för mig...

Usch, vad jag inte tycker om tidigare mornar. Dessutom när man inte lyckats sova så många timmar heller. Ändå så la jag mig i ganska bra tid. Jag kunde ju ha lagt mig tidigare. Men hade nog inte somnat då i alla fall.

BingoLotton gick ju inte för bra igår. Va iofs bara ett nummer ifrån att dra hem storvinsten, men den kommer nästa söndag. Jag, Collin och My har startat ett nytt Söndagsgäng. Vi har bestämt att vi ska spela Bingolotto varje Söndag. Så jag måste lite pinsamt erkänna att jag har börjar premunera på BingoLotta. Ja, jag skämms. Nästan lite skammligt.

Nu måste jag göra det sista innan jag ska bege mig mot skolan. Lång dag idag, slutar inte förens 16-tiden. Men snart är det Fredag ! Wihoo !



Tack för mig...

Snart har dygnet bjudit på 4 timmar in i den nyblivna dagen Söndag.

Så vad har man gjort för att hållt sig vaken tills nu ?

Min dag började officiellt vid 12:30 tiden då jag vart väckt på beställning. Eftersom det vart sena natten in på lördagsmorgonen, så var man lite trött när man vaknade. Men efter en kort stund så var man igång.

Jag har ju flyttat ut från huset till mitt nya command-center där jag hackar både myndigheters och staters databaser och servrar. Här planerar jag även endel hemska dåd mot BRIO-leksaker och SVT´s Bollibompa. Vad gör man inte för att reta upp dom stackars spionerna från alla slags myndigheter. Tyvär så kan ni inte vara så hemliga då man ser vilka sidor/bloggar ni bevakar. Busted !  För er som undrar vad jag gaggar om, så titta gärna på denna fina lista HÄR. Får man en guldstjärna om man är med i listan, eller blir det guantanamo på en gång ? Låt mig i alla fall få ta med en bärbar dator så jag har något att göra mellan då jag blir förhörd och torterad. Ett PSP i alla fall !?

Nu kändes det som jag tappade tråden lite, men som sagt efter en kort stund hade jag pignat till och blivit någorlunda människa. Jag sprang runt och småplockade lite. Jag samlade dagens vuxenpoäng genom att storstäda mitt gammla rum. Detta belönades jag med onyttigheter och privat chafför till diverse ställen för ännu mer inköp av onyttigheter. Det vart en resa till Coop där jag och Collin skulle inhandla sakerna till våran planerade pokerkväll.

Men innan det var pokerdax så nalkades det SM-slutspel i hockey. HV71 VS Timrå. Jag höll på HV och Collin på Timrå. Collin fick höra bra många peakar då dom vann med sköna 7-0. När jag hade retats klart och hockyn va slut så vart det den planerade resan mot Coop.

När jag och Collin vandrade runt inne på Coop, så kände jag mig som en nackad höna. Jag ville springa i varje hylla för jag var verkligen sugen på allt. Man ska inte åka och handla när man är hungrig eller bara "sugen på något". Men tillslut nöjde jag mig med en 1,5L Cola, Pringles, 200g Marabou och en Kronan Lös. Min kväll kändes räddad. Nått av allt detta måste ju stilla mitt sug. Men grejen var att det faktiskt inte skulle ta slut där. Vi hade även ännu ett planerat stopp. Nämligen Hovsta Pizzerian. Vi tänkte va lite smarta och ringa en stund innan vi åkte från Coop för att våran beställning på 5 pizzor skulle vara klar när vi kom fram. Men ingen av oss hade nummret. Så jag skickar iväg ett SMS till 118800 med frågan vad det är för nummer till den pizzerian. Jag får det kloka svaret: "Pizzeria Hovsta". No shit sherlock ! Men vi sket i att ringa, utan åkte direkt dit istället. Pizzabagaren hade mer än fullt upp när vi kom fram. Så vi förstog att vi skulle bli ståendes där ett tag. Men efter ca 20min så var krubbet klart och vi kunde glida hemåt igen.

Väl hemma så agerade jag som bäbisvakt medans dom andra åt. Jag och bäbisen dansade villt och guppade omkring överallt. När Collin hade käkat klart så tog han över, precis lagom till när bäbis bestämde sig för att spy ner hela honom. Kanske inte va allt för bra med dans och gupp för en nymatad bäbis.

Efter svullande av pizza och kräkandes av bäbisar så satte vi igång med pokern. Jag va helt 100% säker på att jag skulle ta hem vinsterna för kvällen. Men, vad är det man säger, det blir aldrig som man har tänkt sig. Och det vart det verkligen inte. Sämst var jag, helt totalt kass. Men jag skyller på att jag roade mig mer med bäbisen än med pokern. Vi hade kul i alla fall.

Efter ett par omgångar poker så slog vi på lite Qlimax på den stora skärmen. Jag fick flashbacks medans Collin och Pontus längtade efter att få vara med om det. Var nog bara My som kollade på videon med ointresse.

Kvällen vart natten och det var dax att kalla det en dag. Så jag var snäll och körde hem de små liven. Väl inne i bilen så vaknade bäbis till ordentligt. Hoppade och dansade till radions vackra toner.

För att summera kvällen så vart det Hockey, bäbispatrull och poker. Vi hade bra kul och var dessutom skönt att chilla hemma en hel helg och bara vara. Detta måste upprepas flera gånger !

Söndagen är planerad med att spela Bingolotto med gänget. Altså seriöst, har jag blivit svenne ? Skit samma, jag har kul i alla fall. Bara det inte blir en vana med Bingolotto.

Nu ska jag fortsätta mitt seriösa livsfilosofi samtal med min Banger Loow. Hon har nämligen precis erkänt att hon faktiskt njuter av att ha sex med döingar. Men vadå, vänner ska väl ställa upp för allt, eller ?

I ain't gonna eat, I ain't gonna sleep. Ain't gonna breathe, til I see what I wanna see. And what I wanna see is you go to sleep in the dirt permanently. You just being hurt ain't gonna work for me, it just wouldn't be sufficient enough. Cuz we are just gonna be enemies as long as we breathe. I don't ever see either of us coming to terms where we can agree. There ain't gonna be no reason speakin with me.

Me do this one all by my lonely. I don't need fifteen of my homies. When I see you, I'm seeing you, me and you only !

Die Nameless Bitch...


Tack för mig...

Nått har gnagt i mej lite som ett nageltrång. Nån vecka sen vi sågs och ja det räcker för att sakna nån som jag är van att träffa dagligen med nått att prata om. Parförhållanden vi älskar och vi hatar dom. Jag kliver av mitt tåg som stannat på en bra perrong. Det är lagom långt att knata stadens gator väl tillbaks på dom. Det hör till saken va tillbaks och va som vanligt folk. Möta varann med saker vi tillsammans kan lägga bakom oss. Knacka på dörren och krama om. Stå där som "hej baby, nu släpper vi fångarna loss" som Tage Danielsson.

Innanför dörren och jag ställer ner min väska snabbt. Oket åker från min rygg. Jag säger tack, tack för att jag får välja att få komma plötsligt och få stanna som en hjärtattack. Med lön som mångas syn på verkligheten rätt så kass eller framförallt det är mera hälften vitt och resten svart. Hemma från hotellen där jag endast är en gäst en natt. Så bäst att av allt har henne att dela sängen med, det knäcker allt. Ingen oro över när du har ditt nästa pass. Vi vet ju att imorgon är ju ändå inte schemalagt. Vi sparkar av oss våra stövlar som en mästerkatt som trampat runt i dekadens och landat efter veckans jakt. Jag vill sitta ner ikväll och ba berätta allt. Sen ligga och seconhanda oss på sängen i en älskogsakt. Somna i min famn till nått tv-program. Få vila mej, känna mej mjuk och stabil som ett tetrapak.

För vi kan ha det som vi har det som vi brukar ha det. Du vet när du och jag får vara vi och njuta av det och bara hänga på det enklaste sättet vi kan. För vi har rott arbetet under ännu en vecka i hamn.

Yes, då satt man här i plugget. Just för tillfället gör vi ett arbete om Darwin´s evolutionsteori. Lite sådär halv spännande. Jag är redan klar med att hitta all fakta som vi skulle ha gjort. Så då blir det att man har lite dötid att slå ihjäl. Snart är det också dagens höjdare, vilket är frullebulle. Bästa som händer på dagen lixom. Vad som händer sen är fortfarande dagens rebus. Men det visar sig. Jag får ju visst inte ta en powernap när jag kommer hem, har en viss person bestämt, Jävla facist !!! Men hämden är ljuv säger jag bara ! 

Nu ska jag återgå till lite Mafia Wars nördande. Eller kanske bara sitta och surfa skitdåliga pr0nsidor. Det visar sig. 



Tack för mig...  

Jag är trött, och har sjukt ont i skallen ! Men jag måste ändå försöka tagga till. För om några timmar ska man va på anstalten igen och kick some as i innebandy. Ska jag va helt ärlig är jag inte så jätte sugen på att spela idag. Men det känns som att jag måste. Annars kommer jag bli fet, eller fetare kanske är bättre ordval.

Min mamma är lite lost ibland. Igår kollade jag på smallville. Hon kommer och sätter sig i soffan och frågar vad jag tittar på. Jag svarar smallville och förklarar att det är han clark som är stålmannen. Min mamma sitter tyst en stund och tittar. Efter några minuter av fundersamhet så frågar hon: - Men vem är Jokern då ? Jag tror min mamma har blandat ihop ett och annat. Även imorse så trodde hon att hon kollade på film. Filmen handlade om en brud som sprang runt med svärd. Men hon vart genast lite chockad när jag förklarade för henne att detta bara var en serie, och att den heter Xena Krigar Prinsessan. När det var slut hörde man ett " - nu måste jag vänta ändå tills nästa tisdag ! ". Inte lätt att vara gammal och lite smått efter i dagens TV-värld.

För övrigt är mitt Wii efterblivit. Gränsen till att jag kastar skiten ut genom fönstret hänger på en skör tråd !



Hela livet är ett försök att bevara livet.



Tack för mig...

Jävligt många av oss växer upp i en tid då förhoppningar brister, framförallt åttitalister. Med bördan av våra föräldrars separationer i vår ryggsäck sitter vi och grinar över myggbett. Tyvärr har ofta den där skiten färgat oss. Men ändå kan vi knappt bärga oss och visa våra föräldrar att vi själva kan vara med någon tills döden skiljer oss åt. Vilket är svårt för nu måste bara det egna förhållandet hålla. Så höga krav när vårt över jag tar övertag och separationsångesten håller oss kvar och man har det skit till slut. Livet ut kommer vi nog pussla med alla dessa skärvor i vårt känsloliv. Försöka känna varje gång att det är "meant to be". Så med olika motiv i olika sängar kommer vi nog alltid låtsas som att det regnar.

Ähh, om solen skiner ska jag inte hänga.
Shit, jag måste verkligen sluta låtsas som det regnar...