Maniak´s Blogg

Jag ligger ner i sängen och kollar upp i taket, något håller mig vaken. Alla mina tankar som är jobbiga, alla som jag blandar mig med är konstiga. Stressen för att allt borde vara lite bättre. Jag pallar inte pressen. Och det är destruktivt, jobbar inte, glider inte, men drömmer om något exklusivt. Men jag lever på de hoppet om att allt kommer lösa sig en dag men det hoppet ligger i mitt hjärta och jag vet att det hoppet kommer döda mig en dag. Kan bara klandra mig själv, ingen annan. Finner inget samband, bara andas. Inte leva bra, men jag vill leva när jag blandar mig. Och jag ser att alla mina vänner märker att jag är deprimerad. Jag bangar ur på planer, bangar ur på saker, svårt att vara dedikerad. Fast i en mörk period, ännu värre när det är vintertider. Vill inte vakna upp, vill inte träffa individer. Jag menar inget illa, men min hjärna verkar vilja isolera mig från mina vänner, min familj, alla dom jag känner börjar ignorera mig. Beter mig som en fitta, men jag måste säga jag är inte välmående. För mitt psyke stänger ut mina närstående.

Hela världen suger, kanske svårt att relatera. Kanske verkar dryg, men jag är bara en av flera. Tar de lungt och kallt medans alla andra rusar runt. Pass på stress och press, jag vill bara ta det lungt. Jag vill leva livet, trumma lite gran ibland. Men dom snea kliven gör att jag bara famlar fram. Lågan brinner knappt, och folket som ett brand alarm. Så mycket hat omkring mig att mitt hjärta samlar damm. Jag håller hårt på själen för att inte ryckas med, men ju mer man gör det desto mer trycks man ner. Och det jag sett i livet det är sånt som tystas ner. Sånt där skit ni vet som bara dom som lyssnar ser. Jag är så trött på att höra att jag har spelat ghetto thug. För jag säger sanningen om vad jag har sett och hört. Kanske nångång ni kan ta det för va det är. För även lilla sverige kan faktiskt ha problem.

Va händer, saker runt omkring förändras. Underligt, sitter aldrig längre runt i ring i källaren. Om ni kan känna, kan jag berätta. Jag kommer lämnas ensam och saker ska försämras. Jag vill chilla nu, inte bli förvirrad nu, utan bara vara familjen nu. Livsgnistan finns kvar, lågan brinner svagt, men när ni drar kommer luften va slut och min låga brinner ut. Det blåser friska vindar över oss, vi ska chippa, alla timmar ska bli viktiga. De kan inte försvinna, om jag inte blinkar. Så klart förut, men nu står jag mitt i dimman. Helt förvirrad, hela världen kan va missbildad. Har inte tittat på så länge, är mer inriktad på att få chilla några sista timmar. Elden blåser ut, aldrig mera vindstilla.

Min låga brinner svagt. Jag försöker tänka klart. Jag befinner mig på kanten. Ingen handske, ingen vante. Kylan biter tag i mig.