Maniak´s Blogg

Då var veckan igång igen. Helgerna springer förbi en som en skitnödig Usain Bolt. (Vet dock inte hur skitnödig han är på den bilden).

Jag fattar inte hur det kan bli så mörkt så tidigt. Eller jo, jag förstår ju varför det blir så rent praktiskt. Men fattar inte varför det ska behöva vara så. Skulle de va så svårt att bara uppfinna en till sol, så att alla kan ha varmt och ljust hela tiden. Jag menar, vad är det för skillnad på att uppfinna en iPod och en enkel sol bara? Uppfinnarna får ta och lägga fokus på att uppfinna en till sol istället för massa annat som faktiskt kan vänta.

Tro det eller ej, jag har varit ifrån min dator fruktansvärt länge. Detta innebär att jag inte har spelat Modern Warfare alls. Jag repeterar, Jag har INTE spelat MW2! Det har liksom gått flera flera timmar. Tro mig, det har kliat i blodet. Men jag har överlevt, dock med chippande andning.

Dagen idag har mest bestått av att verkställa svärfars order om arbete. Men tack vare denna härliga årstid så har vi tyvär inte har massa ljus, så kan man inte hålla på mer än till 16-17 snåret. Det blir ju total mörker. Har visserligen min fina pannlampa jag fick utav honom. Men i just detta uppdrag så funkar inte enbart pannlampa. Jag skulle behöva något starkare. Som tex en... SOL !

Lagom till jag var klar med mitt uppdrag så kikade jag på mobilen för att se vad klockan va. Men såg i samma veva att Loow hade försökt få tag i mig. Så jag ringde till henne för att se vad hon hade på hjärtat. Hon svarade att hon mest bara saknat mig skitmycket, och ville höra min röst. Sen att hon också ville ha hjälp med sin dator, men de va inte därför hon hade ringt som sagt. Mest för att höra min (enligt Lollo) porriga röst.

Efter att tillfredsställt Lollo så fick jag ytterligare ett samtal av en Hanna Montana. Hon ville ju mer än bara höra min röst. Men vi ska inte gå in på detalj här på bloggen. Hon påpekade att hon skulle jobba sent, så jag bestämde mig för att åka hem till mitt place istället för att sitta och häcka hos henne i väntan på bättre tider.

När jag väl kom hem, så blev det mycket slappa. Eller, inte till en början. Då fick jag skruva moppe. Men nu får jag slappa i vilket fall.

Jag hade glömt bort att jag hade köpt massa godis och dricka för någon dag sedan. Så jag fick värsta trevliga överraskningen när jag klev in på mitt rum. En stor godispåse och en dricka som väntande fint och bara längtade efter mig. På tal om att bli fet, jag borde nog äta något. Annat än godis alltså.

Nu känner jag ett svagt begär efter att få spela lite MW2 faktiskt. Det känns som jag är lite värd det. Nu vet jag inte om jag tänker så bara för att få mig själv att må lite bättre, eller om det faktiskt är så att jag är lite värd det. I vilket fall så kommer jag spela. Och min ångest dämpar jag sedan efteråt med godis och dricka. Kan ju inte bli bättre.




Tack för mig...