Vargtimmen...



Halvvaken, jag har tankar om att sova. Men det går inte för täcket klibbar fast emellan tårna. Jag är seg men inte trött riktigt än. Och det är svårt att ligga bekvämt i när man är 2 i en 90 säng. 90cm bred och hon tar upp sin lilla del, försöker vända hennes kropp så vi kan ligga sked. 03:35, tidig morgon dagen efter. Att vara vaken längre gör nog inte saken bättre. Men sömnproblem är någonting som alla verkar få. Dom som haft det vet att det knappast hjälper en att räkna får. Ingen sömn gör mig sinnessvag. Klockan lyser brevid mig, en timme kvar, den ringer snart.

Jag tittar ut genom mitt fönster. Droppar träffar glaset och bildar mönster, ett löfte om att hösten är vid tröskeln. En full måne reflekteras i pölen på gården, ögonenlocken är tunga, men jag avundas dem som sover. Jag har ingen ro, letar inombords. Lyssnar på regnet som lyssnar på vindens ton. Försöker finna mod för att skjuta bort dom tankar som lika gärna kan vila tills imorgon. Till och med i storstäder så blir det bäcksvart när det är natt och mörkret har tagit plats. På andra sidan jorden skiner solen men här ligger jag och undrar när jag somnar.

Tiden när jag tappat mitt hopp flera timmar och minuter efter nattens inbrott. Solen har gått ner och bara lämnat ett minne av hur den brukar skina innan vargtimmen. Ligger här och tänker endel under natten när munnen är enda ljuset man ser. Solen har gått ner och bara lämnat mig med mörker under vargtimmen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0