Maniak´s Blogg

Okej, jag har inte en aning vart  jag ska börja ens en gång. Jag är så överväldad av lyckliga känslor att jag inte kan beskriva dem med ord.

Nått som Qlimax går heller inte att på något sätt beskriva så att någon förstår, utan att ha själv upplevt det. Det är verkligen QLIMAX ! Har du inte uppnått qlimax förut, så gör du det när du är där.

Jaa, vart ska vi börja då !? Torsdags morgonen började med att röra sig mot örebrocentralen där vi skulle sätta oss på tåget för morgonens första transportsträcka. Först mot mjölby där vi bytte tåg och hamnade på våran tillfälliga slutdestination, villket var Malmö. Vi kom till Malmö ganska tidigt, sådär runt 11 snåret. Vårat första uppdrag när vi kom till centralen var att leta på en toa, för Lollo hade haft diaré hela vägen ner så hon behövde byta om... Nej, nu ljög jag igen. Men toan hittades och flickorna var mätta och belåtna... eller, iaf belåtna.

Loow hade juh också en vän i malmö som snällt visade runt oss i Malmö för att döda lite tid innan vi skulle checka in. Så vi åkte och kollade på turning torso (?) men mestadels utav tiden bedrev vi med att försöka hitta nått hak som hade "Rock band" uppstält för att prova. Men tyvär hade vi inte lyckan med oss på den fronten. Men vadå, vi såg en hel del... av deras varuhus iaf.

Efter att trampat omkring lite överallt och en bit mat i kaggen så bestämde vi oss för att dra till vårat vandrarhem. Vi kom dit en timma innan incheckning, så jag fick lite tid över att spöa brudarna i kortspel.

Efter vi hade kommit in i vårat rum gjorde vi inte mycker mer än att klädde av oss nakna och dansade regndansen... Eller så tog vi bara en dusch helt enkelt och sen somnade in. Vi skulle juh upp om några timmar bara för att ge oss av mot stationen där vi skulle bli upphämtade av Qlimax bussen.

När man väl hade vaknat till efter en stund på morgonen så var det bara att slänga sig i duschen illa kvickt och göra sig iordning. Våran taxi var beställd utanför oss 05:15. Vi hoppar in i taxin och rör oss mot stationen. Under natten så hade det kommit en hel del snö, villket resultera i väldigt halt väglag. Det var inte många millimeter en gång att vi låg i diket. Men det gick så bra så i sista sekund.

Det är nu nervösiteten börja krypa in på en. Klockan är nu nästan 06:00, och det är då bussen ska AVGÅ men den har inte ens kommit ännu. Vi börjar undra och börjar bli en aning skitnödiga. Våra nerver lugnades ner en decibel när vi såg att ett par andra kommit dit för att åka med samma buss.

Men någon hade lyckats att ändra info om upphämtningsställe, utan att tala om det för chafförerna. Villket resultera i att bussen stog på Malmö centralstation, men inga passagerare. Strax efter 06 så ringer det i min telefon, varav en tjej frågar om inte vi ska med bussen till Qlimax, då jag svarar att vi står och väntar.

Allting löste sig tillslut med bussen iaf, och efter en kort stund så satt vi ombord och hade humöret på högsta hugg. Iaf dom första 10 minutrarna, sen vart man lite trött i ögat.

Timmarna gick och vi gjorde diverse stopp för både kisspaus och inhandlande av varor. Efter att vi hade passerat Tyska gränsen var det dax för att sätta igång musikpumpandet på bussen. Det börjades lite lungt, för att ständigt höja volymen, och självfallet höjdes partynivån ett par grader.

Äntligen på Qlimax, adrenalinet pumpar som aldrig förr. Kroppen fylls av en glädje man inte kan beskriva med ord. Har du vart riktigt förälskad någon gång ? Släng det i väggen, för det här rammade dom känslorna med hästlängder.

Jag hade sjukt höga förväntningar, men jag vart så lurad. Allt var så "beyond" vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig.

Folket, musiken, stämningen allt va bara så underbart. Att stå där och slänga nävarna i luften med 30.000 andra glada människor är nått jag sent kommer att glömma. Det fanns inget hat eller illska någonstans bland dom människorna. Råkade man spilla nått över någon annan, så log man mot varandra bara, klappade varandra på ryggen och mosade vidare till den tungt bas beväpnade musiken.

Timmarna gick, golvet fylldes succesivt med skräp, läktarna vart mer och mer okuperade av vilande dansare. Framåt slutet var man så sjukt trött, hade ont i varenda kroppsdel. Men ändå fanns det en röst inom en som sa: -Sluta inte dansa. Villket man gärna inte ville. Men man var tvungen att ta vätskepauser för att orka, annars svimmar man i den hettan om man håller igång hela tiden.

Om Qlimax hade vart ikväll igen, lika lång resa, lika många timmar, så hade jag aldrig tvekat att åka dit nu. Det är värt allt.

Våra planer siktas nu mot Defcon 1 som hålls i juni för att senare peppa oss inför vårat andra år på Qlimax. Jag kommer räkna dagar till båda events.

För er som inte vet vad Defcon 1 är så finns det en kort video HÄR om eventet som drar 50,000 pers. Ca 100 DJ´s, 10 scener och håller på från 11:00 till 23:00 på kvällen. Dessutom är den på en strand i den härliga sommarvärmen.

Jag kan bara avsluta detta på ett sätt.

Detta är bland det bästa som någonsin har hänt mig, jag ser inte detta bara som en upplevelse, utan också som en del av vad som driver mig för att blicka framåt, någonting att ständigt längta efter.

Självfallet hade inte detta blivit så bra om jag inte haft mina Bangerz ! Big-up till er brudar !

Om ett par månader är Qlimax DVD´n ute också, jag har redan förbeställt den för att få den så fort som möjligt.

Nu måste jag spatsera mig bort till sängen

Video från våran tour kommer att komma inom strax !

Tack för mig...