Maniak´s Blogg

Jag vet inte varför som jag skriver detta nu. Men jag vet att du tar avstånd, men dessa saker vill ut. Har inte längre knarkat mentaliteten. Du fick mig till att inse värdigheten i att vara ren igen. Satte griller i mitt huvud, kan inte tacka dig nog. Men tror nog att du tackas av min mor. Vill inte framstå som en sliskig person. Men det känns viktigt att du fattar hur du rinner i mitt blod. Om jag var bättre på att hitta ord för mina känslor. Hade du nog sluppit höra allting genom mina texter. Men, det här är livet som vi båda lever. Hemligheter håller oss ifrån varandras egenheter. Kanske därför som du aldrig kommer höra detta. Även om jag kommer överlägga att försöka sätta dig framför mig och tysta dina läppar, sen släcka ner i rummet, låta högtalarn berätta. Men dem försvarsmekanismer som vi besitter gör att jag inte kan visa att du är min höghet. Utan att oroar mig för att du missuppfattar grejen och sen vänder alla orden till din egna fördel. Inte så att jag vill krama dig konstant. Eller jo, men jag vet att ingen av oss skulle palla det alls. Så jag väljer att förtrycka det jag känner i hopp om att det förlänger att vi kommer vara vänner.


Hon är ingen spegelbild av mig, men hon är min vän. Hon lägger sitt huvud i mitt knä, och vi somnar där.