Maniak´s Blogg

Jag är så sjukt taggad på röj ikväll!

Svep hela, rök hela din spliff. Festa tills du inte pallar nå mer och sen gör det lite till.

Jag brakar in på din hemmafest, har en flaska och ett flak, vart ska jag lägga de? Dricker tills vi tiltar, vad har du väntat? Och mina Bangerz vill ha spliff, vart har du tändare? Körde 50/50, dricker nog en lika stor. Ingen här kan svepa den som Bangerz Crew, din idiot. Men du skyller på den är för stor, det kallar jag för ett bitchie move. Vad jag ska göra nu kan ni gissa, playar skiten som en galning, tills dom skriker som en galning. Shit då va man fuckad igen, hade egentligen inga planer på att bli fuckad ikväll.

Hey är det Bangerz mode på ditt party, hitta ni mig där, där i köket med en spliff i min hand. Grabbarna är fuckade. Någon snubblar runt och alla verkar lite packade. Det här är helt koko crazy typ av skit. Samma galningar som pratar fast dom saknar medicin. Vi spelar hög musik, någon gör en handstand och lampar går i golvet, the shit hits the fan man. Korkar upp en flarra öl. Inget jäpp, inget snack, bara flashar med min klass. Du kan spela fet med pimpin, vi har bazzat din sluts.

Jag har en öl i ena handen och en öl i den andra, ställer ner dom och tar en shot, japp nu kör vi! Cause there aint no party like a Bangerz party, cause a Bangerz party dont stop. Jag är så full så jag kan knappt stå, tittar någon då och påbörjar ett slagsmål. Dom andra är i soffan med en fet, tittar på oss och undrar vafan ni håller på med. Så går det, förstår ni, när man har uppehåll. Är ölen slut? Shit då måste jag druckit 12. Det är inte hälsosamt, men ändå fett som fan.

Låt oss rulla som en sinnesrubbad snubbe ikväll, de luktar som ingen rullar bubbel ikväll. Så jag får stila mig, hålla mig till våran grej. Och jag vet att manskapet känner allvaret för vi kan blaze. Varför hinka sprit när man kan kicka weed? Jag sitter på soffan som om det vore klister på soffan. De va längesen som ciggen blev rostad. Upp med papper, fumlar runt med mina händer, måste cirkulera flera enligt tidtabellen och det är inget party om jag inte får röja som en galning!

Svep hela, rök hela din spliff. Festa tills du inte pallar nå mer och sen gör det lite till. Låt oss röja som galning!

Att natten är lång vill jag nog lova. Iaf för oss ugglor som är uppe vid den tiden. Klockan är snart 06 på morgonen. Jag kan nog säga att jag har ägnat 80% av dagen till att lösen ett litet datorproblem. Ett problem som har gjort mig mer irriterad än mycket annat som är datorrelaterat.

Jag fick även ett kort besök av en trött Hanna idag också. Men inte långt senare så tog hon sitt pick och pack för att dra vidare hem och sova. Så jag fortsatte att ägna min tid att installera och confa min nyformaterade burk. Det är lite roligt med ett nytt OS då man hittar små roliga funktioner hela tiden, och denna gång har faktiskt Microsoft lyckats att göra funktionerna inte bara fungerande, utan också nyttiga! Se där!

Imorgon åker folket här i huset till Stockholm och är borta över helgen, så det bli fetingfest hos mig. Ta med alla ni känner! Nej, så illa blir det inte. Men jag och Lollo pratade om att kanske spela lite spel och avsluta med en film eller nått. Men vi får se vad dagen har att erbjuda. Man kanske bli astaggad på utgång. You never know.

Nu ska jag leta mig vidare i datorns värld.

Men innan jag lämnar er, så ska jag inviga en nyhet på denna blogg. För varje inlägg jag skriver ska jag publicera ett "Milla är så fet" skämt. Håll utkik !


Dagens Milla skämt:

Milla är så fet att hon använder sin sängmadrass som tampong!


Tack för mig...

Nu har jag äntligen installerat Windows 7. Jag är glatt överraskad hur bra allt gick. Dom flesta enheterna installerade sig själv så man slipper installera drivrutin för drivrutin. Bra jobbat Microsoft!

Nu återstår det att installera alla program jag ska ha, vilket tar längst tid. Men det får ta den tiden det tar.


Tack för mig...

Jag har inte skrivit något dom senaste dagarna för att jag har varit i en djup psykos. Mitt grafikkort gick nämligen sönder för ett par dagar sedan. Och utan grafikkort så blir det alltså inget MW2. Det gör ont i min själ. Jag känner mig hemsk som människa.

Men, efter lite behandling så mår jag nu lite bättre. Jag har kommit förbi den värsta fasen då jag va självmordsbenägen och allt sånt. Förhoppningsvis så har jag skrapat ihop lite pengar inom dom närmaste dagarna så att jag kan återgå till mitt spelande.

Nu ska jag ta på mig tvångströjan och återgå till mina spasmatiska ryck.



Tack för mig...

Jag satt och tänkte tillbaka. Jag tänkte tillbaka till nästan exakt 1 år sen. Vi den här tiden var jag så uppe i varv som ett litet barn. De va inte alls många timmar tills jag och mina Bangerz skulle bege oss långt bort. Vi skulle på en resa som vi länge såg fram emot. En resa som vi idag aldrig kommer att glömma. En resa vi kommer att göra om fler gånger, men tyvär inte i år. Men istället för att älta över det, så njuter jag av mina minnen från den resan. Resan va nämligen till QLIMAX!

Tiden går fort. Men, vi kan inte annat än bara blicka fram mot nästa gång vi åker dit.

Oförglömliga minnen!

Ja, bara sådär så var det Fredag igen. Som sagt, dagarna springer om en.

Idag har varit en ganska lugn dag faktiskt. Det egentligen enda händelserika va att en hund sprang bort. Medans jag sov så va Hanna ute på hundjakt, men hittade dock inte hunden. Senare när hon skulle ringa polisen för att kolla om någon hade lämnat in hunden så såg Hanna hunden ute i trädgården. Typiskt va?

Jag och Hanna fortsatte våran dag på MAX där vi åt "frukost". Helt ärligt så vet jag inte riktigt vad klockan va, men inte frukosttid i alla fall. Efter våran feta frulle drog vi vidare mot kliniken där vi egentligen inte gjorde speciellt mycket nytta. Så vi rullade vidare mot Kårsta. Jag stannade hemma och städade medans Hanna drog vidare.

Jag fick dock en glädjande överraskning ett par timmar senare. Hanna ringde och frågade om jag var hemma, vilket jag var. En liten stund senare kommer hon med MACARONI AND CHEESE! Min favoritmat! Då vart jag glad! Hanna är så snäll! Så, de va inte mer än att ställa sig och göra ordning röran. Även min mamma tyckte det va ganska gott. Så gott att jag såg henne hämta mer 2ggr. Inte dåligt gjort morsan.

Jag har även ett paket av det goda undangömt som man kanske ska ta fram imorgon och festa till lite med. Jag längtar redan!

Den sena kvällen har dock varit ganska fokuserad på Modern Warfare. Jag och mitt gäng lirade ett par rundor mot varandra. För att skryta lite så ägda jag dom ganska mycket dom flesta rundorna. Men jag antar att man inte kan bli sämre dessto mer man spelar. Mina nästan 20 timmars spelande måste gjort någon nytta tycker jag.

Man kanske skulle ta och prova sova? Eller? En sista runda kanske? Hmm, tål att funderas på.




Tack för mig...

Jag känner att jag är så glad så att jag måste dela med mig av min gjädje. Jag kom nämligen upp i level 30 nyss på MW2. Det har varit en hård väg dit. Men efter över 1000 dödade fiender och 15 timmar totalt spelande, så är jag där. Visst är du också glad för min skull. NÖRD tänker du nu. Jag vet. Men jag har kul i vilket fall.

Men nu måste jag slänga mig i sängen, för imorgon nalkas det jobb. Vi har bestämt oss för att käka på Subway. De va riktigt längesen, eller det känns som det va längesen i alla fall. Men gott ska det bli.


See you in the gunfire !



Tack för mig...

Hello gott folk.

Vad jag har hört så är det Tisdag idag. Jag har inte sovit en blund. Jag kan inte, det går bara inte. Exakt samma sak igår natt. Vad är det för fel ? Enligt Hannas far så äter jag för sent på kvällarna. Kan säkerligen stämma. Men jag har aldrig haft något problem med det tidigare. Nästan tvärtom, att jag inte kan sova om jag inte äter. Fet som man är.

Tur att man har MW2 säger jag bara. Vad annars hade jag ägnat min tid åt under dessa sömnlösa nätter. Det känns som att jag har surfat varenda sida på denna vida webb. Fast det har ju jag faktiskt inte gjort, även om det nu känns så.

Men kanske har Hannas pappa rätt. Jag och Hanna åkte ju iväg till MAX efter att hon hade slutat. De va runt 22-tiden. Men, nej. Jag tror inte att det är maten som spökar. Jag tror mer på att jobbet i Nora har satt mig i helt fel rytm. Att börja jobba runt 21 på kvällen gör att man vänder dygnet ganska rejält. Men nu måste jag försöka vrida tillbaka mig själv. Vilket ni märker går helt suberbt.

På tal om något helt annat. Vart har alla bra filmer tagit vägen ? Jag har letat massor efter en rulle som verkar schysst. Men helt utan resultat. Nu syftar jag på nya filmer. För det finns ju massvis med bra filmer, men jag vill se någon som är ny. Man får väl vänta tills Boondock saints 2 kommer ut. Den lär bli ganska fet.

Jag läste häromdagen att Jesus hade blivit dömd till en månads fängelse. Mer om detta kan ni läsa HÄR. Dessutom så har jag hittat årets julklapp till kvinnor. Den är helt underbar. Inte mindre än en USB-driven bröstvärmare. Ja, du läste rätt. Helt fantastiskt. Den såkallade bröstvärmaren består av två textillappar. Inne i tyget finns element som värmer när man kopplar in sladden till en USB-port. Genialiskt ! Men alltså, jag vet inte riktigt vem som skulle vilja ha den. I alla fall i seriöst syfte. Och vad säger man när man ger bort den till någon ? "-Du, dina pattar ser lite kalla ut, här får du en USB-driven bröstvärmare. Slit på hälsan." Nja, jag vet inte. Inget man ger till svärmor direkt kanske. Kanske bra om man inte vill ha mjölkstocking på vintern ? Nej, jag kommer faktiskt inte på något bra svar.

Klockan börjar nu närma sig 06-snåret. Jag borde va ganska trött snart. Men jag känner mig faktiskt ganska pigg. Jag ska nog ändå prova att lägga mig hade jag tänkt. Dessto senare jag lägger mig, dessto senare kommer jag vakna idag, vilket är mindre bra. Jag ska nog fortsätta med svärfars uppdrag som han satte mig i arbete med. Om det blir dugligt väder så att säga.

Som sagt, nu ska jag prova att sova. Efter en omgång MW2 såklart.




Tack för mig...

Då var veckan igång igen. Helgerna springer förbi en som en skitnödig Usain Bolt. (Vet dock inte hur skitnödig han är på den bilden).

Jag fattar inte hur det kan bli så mörkt så tidigt. Eller jo, jag förstår ju varför det blir så rent praktiskt. Men fattar inte varför det ska behöva vara så. Skulle de va så svårt att bara uppfinna en till sol, så att alla kan ha varmt och ljust hela tiden. Jag menar, vad är det för skillnad på att uppfinna en iPod och en enkel sol bara? Uppfinnarna får ta och lägga fokus på att uppfinna en till sol istället för massa annat som faktiskt kan vänta.

Tro det eller ej, jag har varit ifrån min dator fruktansvärt länge. Detta innebär att jag inte har spelat Modern Warfare alls. Jag repeterar, Jag har INTE spelat MW2! Det har liksom gått flera flera timmar. Tro mig, det har kliat i blodet. Men jag har överlevt, dock med chippande andning.

Dagen idag har mest bestått av att verkställa svärfars order om arbete. Men tack vare denna härliga årstid så har vi tyvär inte har massa ljus, så kan man inte hålla på mer än till 16-17 snåret. Det blir ju total mörker. Har visserligen min fina pannlampa jag fick utav honom. Men i just detta uppdrag så funkar inte enbart pannlampa. Jag skulle behöva något starkare. Som tex en... SOL !

Lagom till jag var klar med mitt uppdrag så kikade jag på mobilen för att se vad klockan va. Men såg i samma veva att Loow hade försökt få tag i mig. Så jag ringde till henne för att se vad hon hade på hjärtat. Hon svarade att hon mest bara saknat mig skitmycket, och ville höra min röst. Sen att hon också ville ha hjälp med sin dator, men de va inte därför hon hade ringt som sagt. Mest för att höra min (enligt Lollo) porriga röst.

Efter att tillfredsställt Lollo så fick jag ytterligare ett samtal av en Hanna Montana. Hon ville ju mer än bara höra min röst. Men vi ska inte gå in på detalj här på bloggen. Hon påpekade att hon skulle jobba sent, så jag bestämde mig för att åka hem till mitt place istället för att sitta och häcka hos henne i väntan på bättre tider.

När jag väl kom hem, så blev det mycket slappa. Eller, inte till en början. Då fick jag skruva moppe. Men nu får jag slappa i vilket fall.

Jag hade glömt bort att jag hade köpt massa godis och dricka för någon dag sedan. Så jag fick värsta trevliga överraskningen när jag klev in på mitt rum. En stor godispåse och en dricka som väntande fint och bara längtade efter mig. På tal om att bli fet, jag borde nog äta något. Annat än godis alltså.

Nu känner jag ett svagt begär efter att få spela lite MW2 faktiskt. Det känns som jag är lite värd det. Nu vet jag inte om jag tänker så bara för att få mig själv att må lite bättre, eller om det faktiskt är så att jag är lite värd det. I vilket fall så kommer jag spela. Och min ångest dämpar jag sedan efteråt med godis och dricka. Kan ju inte bli bättre.




Tack för mig...

Seriöst, jag borde sitta på rehab för mitt abstrakta beroende. Men, för att lätta trycket från mitt bröst så tänker jag; Det finns dom som är värre. Vad är då mitt beroende ? Jo, skamligt men sant så är det ett spel. Inte vilket spel som helst, utan Modern Warfare. Jag är så fast. Det är ju så sjukt kul, så hur ska jag kunna slita mig ? Och varför skulle jag ens vilja det ? Jag kollade mina stats, och det står att jag bara har spelat 6 timmar. Alltså, 6 timmar aktivt spelande totalt. Så, änsålänge är det inte så farligt. Vad jag anser i alla fall.

Nå, jag har inte bara spelat. Jag har faktiskt hunnit med en hel del annat också. Eller, en hel del va väl att ta i, men annat i alla fall. Jag fick nämligen ett samtal från en släkting i Tisdags, han behövde hjälp på ett byggjobb i Nora. Självfallet hakade jag på direkt, jobb är ju lika med pengar. Vi mjukstartade med ett 6-timmars pass den dagen. Onsdagen vart dock en aning längre. Vi satte igång runt 10:30 och slet som djur fram tills 04:00 tiden. Ett långt och hårt pass på dryga 18 timmar. Jag rekomenderar starkt att inte anta ett jobb som innebär mestadels arbete på knäna, om du inte är kvinna dvs. Men 18 timmar blir nog lite väl mycket för en såkallad glädjeflicka också.

Men det va fruktansvärt skönt att få det värsta överstökat. Jag va där ett par timmar idag också. Jag kommer nog spendera min Fredagskväll på bygget också. Men eftersom det är på en pizzeria vi jobbar, så får vi självfallet gratis käk och dricka. Matlåda är ju så 90-tal.

Men jobba och spelat spel är faktiskt inte det enda jag har gjort. Jag har även ägnat lite tid åt det som man nu för dagarna kallar flickvän. Jo, hon måste ju också få lite uppmärksamhet. Nu menar jag inte i negativ betoning. Som att det skulle vara jobbigt eller nått. Men helt ärligt, på dom 6 timmarna jag har spelat mitt nya spel, så har jag sprungit omkring i massa olika länder, skjutit med ett 10-tal vapen, kastat granater och hunnit med att skjuta ner en helikopter. Dessutom har jag lyckats döda 400 fiender. Vad ska man göra för att uppnå samma grad av äventyr i verkligheten på 6 timmar ? Hoppas hon inte ställer mig mot väggen med den klassiska; Du får välja mig eller spelet. För då lär jag behöva betänketid.

Jag känner att jag borde förflytta mig från denna stol. Men jag vet inte riktigt när man ska dra gränsen för att ha suttit för länge framför datorn. Är det när det börjar göra ont i ryggen eller i stjärten ? Eftersom jag är datanörd och dessutom farligt beroende av mitt nya spel, så sätter jag gränsen på rygg och stjärt. Fast detta gäller endast efter ett antal timmar med knaprande av smärtstillande substanser, minst.

Nu ska jag nog offra min stol för att bege mig mot sängen. En ny dag imorgon, nya tider nya strider som en vis man en gång sade.

Spelar du inte online på Modern Warfare, så kan jag inte lova att vi syns. Till alla er andra, vi syns i krutröken.



Tack för mig...

Nu är det strax sängen som blir det givna svaret och lösningen på denna situation. Jag och Adde har nötat COD ett tag nu, så vi har gjort våran share av andra världskriget. Vi är tappra soldater !

Jag och Adde har också suttit och kollat genom gammla blogginlägg. Detta skrevs för exakt ett år sen då jag fyllde 23. Som ni ser så delade jag också med mig av Lollo´s fina grattulationskort jag fick av henne. Åter igen, tack Lollo.

Men inte helt oväntat så fick jag ett nästan lika fint kort på presenten i år också. Det stod nämligen "Grattis Bajs-Bosse". Hmm, tack ?

Nej, nu ska vi inte vara sånna. Dagen va hur bra som helst. Trevligt sällskap och god mat ( jag hade ju lagat den ). Men Marcus stod för tårtbakandet. Eller, bakade gjorde han faktiskt inte, jag hade köpt fuskprylar. Men han gjorde allt annat jobb i alla fall. Tack Marcus!

Adde sitter bredvid mig och gäspar, klenis tänker jag då. Nu skrattar han. Keften säger jag och slår honom i skrotum. Nej, så elak är jag faktiskt inte, jag drog ett glas över skallen på honom bara. -Tig, tänkte jag. Men han pratade bara ännu mer. Så jag va tvungen att köra ner en utav mina datorhögtalare i halsen på honom, för att sen vrida på högsta volym. - Nu är du inte så frän va! Skrek jag i ansiktet på honom medans han med ett ganska förvånat ansiktsuttryck tittade på mig. Han sa nått, men jag kunde inte förstå orden han fick ur sig. Ett gurglande med gråt i halsen. Jag sa åter igen att han skulle hålla keften och sedan vred på ännu mer volym. Nu tvingar jag honom att gå på toa för att göra rent min högtalare han så äckligt har slemmat ner. Vilket stil! Skärpning Andreas! Hoppas att han har lärt sig en läxa den bastarden!

Nu ligger Andreas med saliv hängandes ur mungipan. Jag går bara kallt förbi honom och hånler. Han tittar upp på mig med ledsna ögon. - Där fick han så han teg, tänkte jag. Nästa sekund, två steg senare känner jag en kall men svidande känsla i ryggen. Adde har plockat ner gardinstången för att bodypierca mig. Han lyckas få genom stången i min kropp. Jag vet inte vart jag ska stoppa blödningen. Jag håller för både ingångs - och utgångshålet med bägge händerna. - Den jäveln, tänker jag samtidigt som jag försöker lösa problemet med den snabbt pulserande blödning ur min överkropp. Jag har ännu inte vänt mig om för att se vad Andreas nästa drag är. Men när jag väl vrider huvudet så pass mycket att jag ser honom, så står han bara där. Han har kvar gardinen i handen. Detta är tecken på att Andreas hade planeret detta. Han ville inte bloda ner gardinen. - Skönt var väl det, tänker jag. Ett mindre problem att tänka på. Men jag måste ändå försöka lösa stången som plågsamt piercar min kropp.

Jag ber om ursäkt till Andreas, i hopp om att han ska hjälpa mig att få ut stången. Andreas säger att vi nu är kvitt. - Trodde du ja, tänker jag tyst för mig själv medans jag nickar instämmande. Både jag och Andreas försöker  få loss stången som på något viss har fastnat i en utav mina revben. Andreas får en snilleblixt och springer snabbt till garaget med min blodförlust i åtanke. Tillbaka kommer han med en rostig såg. - Vad ska du göra med den? Frågade jag honom med en darrande röst. - Lägg dig ner bara! Svarade Andreas. Jag förlitar mig på honom. Vi är ju kvitt, tror han.

Andreas börjar såga försiktigt men ändå bestämt i mitt nedersta revben. Jag vräcker ur mig ett argsint vrål av smärta. Andreas ser ut att njuta lite, jag blir arg och slår han med den lilla kraften jag har kvar i kroppen. Andreas fortsätter oberörd av mitt slag.

Efter 20 långa minuter och ett revben mindre, så är stången ur min kropp. Vi både pustar ut. Nu kan vi äntligen lägga oss säger jag med en svag och darrande röst. - Ja, äntligen svarar Andreas.

Vi både ligger i sängen och begrundar vad som hänt. Vi ler lite smått och tycker ändå att det hela va ganska humoristiskt.

Jag tycker nog det är mest kul. För Andreas tror att vi är kvitt, men för mig var det här bara en början. Mer är att komma. Planerna kommer att smidas och jag kommer inte att sluta förens Andreas antingen ger mig sitt Xbox eller att han dör. Reglerna är enkla; Dö eller att bli dödad. Fortsättning följer...

Nu måste vi sova...



Tack för mig....

Dagen har blivit natt. Jag och Adde inleder min födelsedag med att irritera oss på uppdateringar till COD som inte till en början ville fungera som vi ville att dom skulle. Men nu har vi fått ordning på vårat irritationsobjekt. Så vi kommer väl engagera i oss att game:a COD hela natten lång. Ett alternativt sätt att fira sin födelsedag på.

Imorgon blir det firande på allvar. Vi alla närmaste ska samlas hemma hos damp och mingla. Kommer bli riktigt trevligt. Bara att Adde kom upp ända från Borås är grymt kul. Så dagen imorgon kan bara bli skitbra. Dessutom så har Hanna något i gärningarna för morgondagen. Jag vet inte om jag ska vara nervös eller inte. Men vi får se vad hon har hittat på. Marcus har ju skrämt upp mig lagom för henne påhitt.

Men redan idag fick jag endel presenter av mina kära vänner. Bland annat en tvålpump formad som en stor näsa som man ska klämma på för att få ut tvålen. Tvålen kommer då ur ena näsborren. Trevligt värre ! Man känner sig säkert jätteren efter att smetat in sig i något som kommer ur en näsborre. Jag fick även massa bakelser från Sarah som va sjukt goda. En hel påse tom, som jag och Adde mummsar på genom nattens framtåg.

Nu har vi lyckats installera alla uppdateringar till spelet. Så nu ska vi geek game:a !




Tack för mig...

En dialog mellan mig och min syster.


Jag: Jag är så sugen på godis !
Syster: Du kommer få diabetes !
Jag: Nej, jag får inte diabetes för att jag äter godis ibland.
Syster: Jo, jag såg dig äta godis en gång på en torsdag. Du kommer få diabetes !