Maniak´s Blogg

Jag somnar av bilder som träffar en punkt som permanenta fotografier i hjärnan. Hoppas ibland på en minnesförlust så man slipper de livet man förtjänar. Orättvist, orden hakar upp sig och troligtvis är det samma väg som livet följer, slutet på livet dröjer. Man kan kalla det horeri. Man kan tappa befattningen, sanningen hinner ifatt dig är alltid en klassiker, och den är ofta antingen fuckad eller väldigt långt borta bortom ens kontrolleringar. Fatta med fakta och gör sanningar sanna. Sannigen, livet är fucked up fatta, livet är fucked upp, passa !

Min utgångspunkt är att döda tiden så att inte tiden dödar mig. Men man skjuts omkull, för tiden är skapad i syftet att åldras. Mitt undermedvetna är fullt av slummrade, undrande meningar. Bra många år kallades jag för flummare. Rullade rediga. Passionen va funnen i livet, passionen har försvunnit i livet. Det va hungriga tider.

Har aldrig vart vanlig, aldrig vart tanig från den dagen jag föddes. Gjorde mina saker för att lugna magen för dagen, och Sömnen kan börja, sömnen kan dröja. Alldelles ensam, men ångesten den dämpas. Somnar precis som jag aldrig gjort tidigare. Men blicken är vidrigare.

Vilket vackert liv man lever. Pallar inte att bli aggresiv för det är många planer som bara rinner ut i sanden. Många dagar blir jag sjuk av platsen jag befinner mig på. Men jag springer ändå, letar efter någon eller någonting eller så. Men finner ingen lycka, ingenting. Det är svårt. Får bara underbara tankar när min himmel är blå. Det är skönheten.