Maniak´s Blogg

Jag fyller 24 om ett tag, men jag har aldrig känt mig mer som ett barn. Jag är gammal och arbetslös för att någon hobby tar all tid. Livet går så långsamt, men ändå går det för fort. Försöker vara positiv men det är enklare sagt än gjort. Och det jag har sagt och gjort under tiden gör mig rädd, för det är hemskt att känna att man är besviken på sig själv. Jag har ljugit för vänner, svikt min moder, jag har låtit tjejer älska när jag har varit otrogen. Jag har förespråkat att weed inte leder till tyngre skit, men även jag blev statistik när jag prövade tyngre skit. Jag har för lätt för att bli stressad, för lätt för att bli lurad och för lätt för att bli frestad. Så, vad vill jag bli när jag blir stor ? Inget bestämt. Men det lutar nog åt att jag vill bli liten igen.


Livet kan vara bull, men så är det för alla. Men vad gör man när man fastnat i att fortsätta falla ? Om man inte längre vill vakna på morgonen utan att ens huvud ska va fuckat. Självmedicinerad med zuttla. Jag rör mig steg för steg mot mina döden, för min ängel har tröttnat på att få bära mina börder. Har inte många som jag älskar som jag håller om. För alla som jag älskar lyckas jag typ svika gång på gång. Jag mådde dåligt, fast jag sökte min lycka. Resultatet av en kille som alltid rökte för mycket, men jag sluta kickade, mina plågor försvan, för det fuckar med ditt huvud mer än vad en kvinna någonsin kan. Hade rätt så svårt för kärlek. När hela världen bara verkade hatisk. Inte konstigt att min livsinställning nästan va apatisk. Rätt så tragiskt när man känner att man måste nyttja droger för att komma underfund med livets frågor. Kanske deprimerad, kanske hypokondriker eller kanske missförstått geni som vandrar runt bland zombier. Makten att förändra finns i huvudet när jag blundar. Men jag är fast i tankebanor där jag inte kan tänka annorlunda.


Dessa papper som vi kallar för pengar, har fått mig att göra saker som jag vill förtränga från mitt tänkande. Jag vill bli rik, men frågan är om det är värt att trampa över några lik, kanske förlora allt jag håller kär. Son till en spelande man blir ofta likadan, så mina sedlar går till glam, dom jag får fram. Man har småhustlat alldelles för länge snart. Vill inte gola ner mig själv, men när mina polare behöver hjälp så står jag vid din sida. Men vem är min hjälp från att skälpa mig själv när hälften sitter inne och resten har sålt sig själv till djävulen. Har beslutsångest, kan inte få något klart och sen jag va barn har jag suttit inne med så mycket hat. Känner att min innre demon krossar mitt sinne till spån. Hoppas att man nångång hinner i mål.

Har alldelles för många onda tankar i hjärnan och man börjar tänka; är det är något som man förtjänar? Varje dag spela glad, andetag gör en svag, men varje dag är en ny start. Man måste vara ärlig mot sig själv, inte altid köra en tävling mot sig själv.