Hemvändan...



Nått har gnagt i mej lite som ett nageltrång. Nån vecka sen vi sågs och ja det räcker för att sakna nån som jag är van att träffa dagligen med nått att prata om. Parförhållanden vi älskar och vi hatar dom. Jag kliver av mitt tåg som stannat på en bra perrong. Det är lagom långt att knata stadens gator väl tillbaks på dom. Det hör till saken va tillbaks och va som vanligt folk. Möta varann med saker vi tillsammans kan lägga bakom oss. Knacka på dörren och krama om. Stå där som "hej baby, nu släpper vi fångarna loss" som Tage Danielsson.

Innanför dörren och jag ställer ner min väska snabbt. Oket åker från min rygg. Jag säger tack, tack för att jag får välja att få komma plötsligt och få stanna som en hjärtattack. Med lön som mångas syn på verkligheten rätt så kass eller framförallt det är mera hälften vitt och resten svart. Hemma från hotellen där jag endast är en gäst en natt. Så bäst att av allt har henne att dela sängen med, det knäcker allt. Ingen oro över när du har ditt nästa pass. Vi vet ju att imorgon är ju ändå inte schemalagt. Vi sparkar av oss våra stövlar som en mästerkatt som trampat runt i dekadens och landat efter veckans jakt. Jag vill sitta ner ikväll och ba berätta allt. Sen ligga och seconhanda oss på sängen i en älskogsakt. Somna i min famn till nått tv-program. Få vila mej, känna mej mjuk och stabil som ett tetrapak.

För vi kan ha det som vi har det som vi brukar ha det. Du vet när du och jag får vara vi och njuta av det och bara hänga på det enklaste sättet vi kan. För vi har rott arbetet under ännu en vecka i hamn.

Kommentarer
Postat av: Daniel

Njuta av stunden vi må göra!

2009-03-04 @ 14:56:17
URL: http://danielfagerholm.webblogg.se/
Postat av: Elly

Poeten Bo!:D

2009-03-09 @ 22:20:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0