Maniak´s Blogg

Den senaste tiden har det promonerat konstiga känslor inom mig. Men det är inte det värsta. För det är vell inte allt för ovanligt att man har känslor som springer inom en. Utan det värsta är att jag jag kan inte sätta ett finger på vad känslorna är. Dom bara hoppar runt i kroppen som en irriterande brännskada. Jag vill bara skrika ut känslan, men jag har ingen aning vad det är. Dom här känslorna är så starka att det får en att vända och vrida sig i sängen. Att bara stirra blint ut genom fönstret och undra vad det kan vara. Jag blir rastlös och irriterad när jag inte kan komma på vad dom här känslorna är för något. Det är ungefär som när man inte kan komma på ett ord, men det ligger på tungan. Den känslan är det. Men den kommer aldrig fram. Den ligger bara där och gror. Ibland så glömmer jag bort den, men så kommer den tillbaka igen.

Nätter är juh värst då man enbart ligger och svävar iväg i tankarnas värld. Stirrandes i taket eller väggen och bara funderar kring allt. Då hoppar denna känsla till liv som mest. Men vad är det då ? Jag ger upp nu. Orkar inte leka Hide And Seek med mina känslor. Jag kan se mig själv bara springa ut mot skogen och aldrig sluta springa, iaf inte förens jag kommer på vad det är.

Eftersom jag inte kan skrika ut känslan, så tänkte jag att jag kunde skriva om den. Men hur ska jag kunna förklara något jag inte vet vad det är ? Finns varken ord eller skrik för det jag känner, inte ännu iaf.

Tack för mig...